Jomen, här dräller det av debatter jag inte tänker blanda mig i… Men, det måste bli sagt, om Anna Odell och domen. Konstnärligt gränsöverskridande, visst; rätten att wallraffa, visst. Men – är det verkligen bara jag som kommer att tänka på det där med “Den som sig i leken ger…”?

Jag tycker hennes uppsyn på fotot där i Expressenlänken säger allt: här är nån som plötsligt hamnat i alldeles för djupt vatten, precis som det börjar regna.

Än en gång ska jag inte ge mig in i AB/antisemitismdebatten. Men Martin Mattias (sorry) Gardells artikel idag upprepar vad som enligt Dimi Reider (som jag länkade till i fredags) verkar vara ett rent faktafel i den ursprungliga artikeln. Så här skriver Boström:

Rosenbaums matchmaking handlade allltså inte om romantik, utan om att köpa och sälja njurar från Israel på svarta marknaden. Enligt egen utsago köper han organen från mindre bemedlade människor i Israel för 10 000 dollar och säljer dem till desperata patienter i USA för 160 000 dollar.

Dimi Reider skriver då att “enbart en njure tros ha kommit från Israel, medan resten tros ha kommit från östeuropa”. Visst, Reider skriver “tros”, men om vad han säger är det vid tiden för skrivandet allmänt accepterade sakernas tillstånd – innan rättegången kan berätta annorlunda – så får ju Boström förklara hur han vet att Rosenbaum köpt fler än en njure från Israel.

Det är just detta som gör Boströms ord lite längre ner i artikeln så jävla luriga:

Francis Delmonici, Harvardprofessor i transplantationskirurgi, och styrelsemedlem i National Kidney Foundation’s Board of Directors, säger i samma tidning att liknande organtrafficking som i Israel pågår också på andra ställen i världen. (Min kurs. – GP)

Det vill säga, Boström fick på “troligtvis” obefintliga grunder in ännu en referens, via indirekt citat, till Israel och organ”geschäftet”… Det är därför hans text luktar antisemitisk, enligt min mening.