Hans liv och leverne är väl mer än välkänt, men tål att läsas om flera gånger. Han är liksom Gustaf Ericssons framsida… Jag har förstås inte läst David Bellos bok, men det är jävligt svårt – upptäckte jag – att skriva om händelserika liv utan att göra prosan “händelserik”, dvs överbelastad, odisciplinerad, gräll. Jag har t.ex. länge, länge velat skriva en roman om en av mina idoler, anarko-kommunisten Errico Malatesta, men fattar inte var jag ska börja. Hans liv var lite för bra för att bli bok, if you see what I mean.