Tanken bakom årets sommartävling kommer från två håll. En så kallad dubbeltanke.

För det första ett talesätt, eller snarare en allmänsanning, som varenda londonbo som nyttjat allmäna färdmedel nån gång yttrat: “You wait hours for a bus, and then three come along at once”… Typiskt, när man har bråttom. Vardagens små förtretligheter.

För det andra, som veteranerna bland er vet, så älskar jag flippade repliker ur anglosaxiska biopics ( “Come on, Hitler, let me buy you a glass of lemonade!” eller  “Nice work on the manifesto, Trotsky!”). Här finns förstås gränslöst med möjligheter.

Tävlingens premiss är då att ta världshistoriska händelser och förlopp, filosofiska teman och tvisteämnen, poetiska visioner och prosaiska panorama, vad som helst, bara de historiska dimensionerna är rätt så rejält tilltagna – och därefter förminska dem till just vardagens små förtretligheter. Det första exemplet ger oss vår rubrik:

Äntligen har man arkebuserat sin sista mensjevik, så får man ett jävla matrosuppror på halsen. Typiskt, sa Lenin.

Eller en filosofisk vinkel: Precis när man hittat ett bra sätt att beskriva just den här biten av älven, så kommer det plötsligt mera jävla vatten. Typiskt, sa Herakleitos.

Eller en litterär: När man kommit så långt som jag i meningslöshet, är vartenda jävla ord intressant. Typiskt, sa Ekelöf.

Men bidragen behöver givetvis inte handla om högtravande ting som litteratur och filosofi. Jag tror t.o.m. att juryn ser med synnerligt blida ögon på populärkultur och sport, tixempel. Enda regeln är att bidragen måste innehålla orden “jävla” och “Typiskt, sa…”. Och att man lägger in dom i kommentarsfältet. Vinnaren utses i, typ, början av augusti. Priset? Ännu ett exemplar av en egenhändigt komponerad bok. Bäva.