Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Kungen och jag

Thursday, Aug 8, 2013

knugenDen gode Lennart på Den långsamma bloggen har läst min tredje roman, “Vad skall kungen göra nu?” från 1987 och skriver om den här.

Boken handlar om Sveriges rättmätige konung, Axel Cory, och hans resa från Lillhagens sjukhus i Göteborg till, ja, så nära Vasatronen man kan komma utan att placera rumpan på den.

Hövlig som jag är skickade jag förstås ett exemplar till usurpatorn och fick bredvidstående brev till svar. Jag kommer för mitt liv inte ihåg vad jag skrev i dedikationen, om något, och jag har naturligtvis inte en aning om han någonsin kom sig för att läsa den.

Den uppmärksamme ser dock den lilla tillrättavisning jag fick i brevet. “Kungen” ska stavas med stort K! Så kungen kanske bara blev sur och kastade den – gement – i brasan…

Läste den gjorde emellertid en annan verklig figur som förekommer i boken, dåvarande hovmarskalken Sten Rudholm. Denne råkade nämligen vara, vid sidan om, juridisk rådgivare åt Norstedts och Thomas von Vegesack lät honom läsa manus innan det gick i tryck.

Rudholm var vänlig nog att i utbyte skicka ett exemplar av sitt intädestal i Akademien över Sture Petrén, vars stol nr 1 Rudholm övertog 1977. Det är faktiskt en essä man borde använda som lärobok någonstans: ämbetsmän som kan skriva är ju förfärligt sällsynta fåglar numera.

Romanen fick lite blandad kritik, ser jag i klippen. Det vanligaste negativa omdömet var att monarkin liksom var för irrelevant för att ödsla en hel roman på, hur rolig man än tyckte berättelsen var. Jag undrar om man skulle sagt samma idag? Andra talade om “mästerverk” och “genialitet”, and I know the feeling, believe me

13 Responses to “Kungen och jag”

  1. Min förhoppning är att någon gång hitta denna bok (och ett par andra av samma författare). Vill bara påpeka att begreppet “usurpator” faktiskt är giltigt även utanför fiktionen: Nuvarande troninnehavare härstammar i (ganska) rakt nedstigande led från den andre Gustav Adolf, alltså Gustav den IV Adolf vars ätt av riksdagen förklarats förlustig Sveriges tron för all framtid.

  2. Om du kan vänta ett tag, Bengt, så ska den här romanen – och mina andra böcker – vara tillgängliga i alla fall som ebok före årsslutet, kanske även som POD. Men detta hänger helt och hållet på huruvida Gudrun hör bön och byxorna håller.

  3. Bengt O., förklara för mig, som har notoriska svårigheter med genealogiska linjer, hur Carl XVI Gustaf är släkt med Gustav IV Adolf.

  4. Det är han förstås inte. Gudarna ska veta att jag glömt hur detta funkar, men GIV är son till GIII, vars yngre bror var KXIII. I och med att GIV adopterade Bernadotte slutade hans linje som tronpretendenter enligt 1810 års regeringsform, men KXIII’s pretention kvarstod – i och med att man alltid tagit för givet att KXIII aldrig hade några barn. Tills min roman kom ut. Det var underlåtandet att avsluta GIII’s yngre brors linje som möjliggjorde boken.

  5. Bokens titel och ledmotiv är hämtade från Richard II, en av Shakespeares underligaste pjäser, om kungen som blir suverän först när han inte längre är kung. Bokens slutscen på kungliga slottet är en bollsplanksstuds på spegelscenen i RII, bland annat.

  6. Lennart: Victoria av Baden var dottersondotter till GIV-Adolf, men det betydde förstås inte att hon, eller hennes söner, skulle hört till dynastin även om “överste Gustafsson” suttit kvar på tronen.

  7. Jösses Gunnar – att mäta sig mot Shakespeare. Det är stort. Jag tror jag testar McBeth. Men jag önskar jag kunde göra en Falstaff. Stormen har gjorts av Cassavetes. Rätt bra.

  8. Gabrielle, bara det bästa är gott nog för mina läsare…!

  9. Tack Magnus! Jag kikade lite på stamtavlorna för Europas kungahus. De verkar inte veta vad alla som sysslar med husdjursavel vet.

  10. Det vore intressant att leta upp den senaste gruppen på tio personer som levde inom samma århundrade och som gemensamt är förfäder till samtliga europeiska kungliga eller kejserliga familjer sedan 1850. Jag tror inte att man skulle behöva söka sig tillbaka till tusentalet precis!

  11. Det är därför de måste ragga in dräktiga ston som Kate och Diana för att hålla den coburgska imbeciliteten alldeles utanför dörren, skrapande med fingernaglarna på lacken, dreglande på isfahanen. Det är därför civiliserade människor är överens om att de måste befrias från sina biologiska skaklar och leva ut sina liv vid kusten, ensamma i den friska saltvinden, i busskurarnas lä.

  12. Det ligger nog en del i det, Gunnar,. Gjorde ett snabbt försök med en sådan där lista och om man bortser från utbölingar som Zog I av Albanien – han accepterades ju aldrig av de europeiska furstehusen – så behöver man inte gå längre tillbaka än till 1700-talet för att få ihop en grupp som i princip alla som suttit på en riktig tron sedan 1850 härstammat från. Och både Georg III och Adolf Fredriks pappa Kristian August kvalade in.

  13. […] i en något svartsjuk förundran. Allt emellanåt bestämde jag mig för att let rip, och romanen Vad skall kungen göra nu? (1987) är ett exempel på det (lika mycket som den är en påminnelse om att illegala droger […]

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004