Internet är ju rätt bra
Tuesday, July 15th, 2014Sorry, I was miles away… I Moskva, närmare bestämt.
Jag arbetar, så ofta jag kommer åt, på den uppdaterade versionen av boken om Gustaf Ericsson, “Mannen som kom tillbaka från de döda“. Det mest substantiella av det nya jag fått reda på sedan boken kom ut (2000) rör Ericssons mellanhavanden med Sovjetunionen i allmänhet, och Komintern i synnerhet.
Antydningar fanns det gott om att han skulle agerat “Ex-R:are” – “exekutivkommitténs representant” – under 1920-talet. Nu visar det sig att han faktiskt har en personakt i Kominternarkivet (som finns online!), men vad den innehåller vet jag ännu inte, mina reschösch-assistenter arbetar på det as we speak.
Det har också visat sig att Ericsson fick ut, inte bara en bok, utan tre böcker i Sovjet, mellan 1927 och 1930, något mycket ovanligt för en utländsk författare under de åren. En av upplagorna gavs ut i 100,000 ex…! Det har också kommit fram en del annat om hans Sovjetbesök våren-sommaren 1930.
Nå, detta leder nu fram till en ohyggligt banal iakttagelse (de känsliga bör kanske sänka ljudet) nämligen att det fanimej inte är klokt hur internet växt och utvecklats sedan 1998-99, när jag först forskade för boken.
Bara ett exempel. Ericsson påstår att han och en polare var med som statister i en Buster Keatonfilm i Hollywood år 1922, och att de i denna film ska ha legat i säng som patienter på en sjukhussal. Den enda internetkälla jag hittade var ett slags newsgroupforum (finns newsgroups fortfarande, förresten?) om Keatonfilmer, där jag då frågade vilken film, om någon, det kunde rört sig om.
-“Det måste vara ‘Day Dreams’ från 1922,” fick jag till svar. Buster vill vinna tillbaka sin flickvän och låtsas vara berömd kirurg, problemet var bara att “alla sjukhusscener gått förlorade”…
“17”, tänkte jag, men inkluderade ändå uppgiften i boken, som ren spekulation.
Idag kan man se hela “Day Dreams” på Youtube, i fullständigt skick. Inte finns där någon sjukhusscen. Jo, Buster låtsas vara berömd kirurg, men det visar sig vara på ett hundsjukhus… Ingen Gustaf Ericsson så långt ögat når.
Lär härav: vi har gått från sekundärkällor till primärkällor, och det måste väl vara rätt bra? Bortsett då från NSA och Snowden och allt det…
PS: För den som är intresserad, läs mer om arbetet med Kominternarkivet online här.