Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Pratbyrån

Sunday, Feb 15, 2009

Jag är fortfarande agnostiker i fildelarfrågan. Jag är imponerad av hur elegant – kanske lite för elegant – förespråkare som Rasmus lyckats övertyga mig om att copyright är något som måste problematiseras för att kunna överleva (även om resonemangen kan bli lite preciösa ibland). Men, jodå, i sakfrågan kan jag se mig själv som kopimist en vacker dag, men – som Augustinus sa om kyskheten – “inte ännu”.

Jag är inte alls lika imponerad av att (detta enligt Guardian igår) Pirate Bay stöttats ekonomiskt av nån som Carl Lundström, en man med ett, ähm, ganska brokigt politiskt förflutet. Enligt Guardian ska CL också vara en av de medåtalade i morgon: om det är sant, varför har vi inte hört nåt om det? The company you keep, som sagt: what the fuck’s occurring here…?

Men jag är också imponerad av hur skickligt – och föredömligt – Pirate Bay styrt dagordningen med järnhand i upptakten till rättegången. Problemet är att man kan vara lite överdrivet media savvy: strategiskt syns det mig aningen för smart att göra en “Spectrial” av rättegången. Teater är – som Vo Nguyen Giap lärde oss – en jävla bra taktik för ständigt kringgående rörelser, men uselt i fiende-definierade större konfrontationer. Det är konfliktundvikandet satt i system och risken finns att PB kommer att se ut som om dom kukar ur den “riktiga” debatten genom att sätta på sig en rolig hatt.

Till yttermera visso (god I love talking sexy…) pratade jag just idag med en väldigt om-sig-och-kring-sig webbaktiv i just den här branschen, vars omdömen jag tenderar att lita på, som sa att Sverige och Pirate Bay var slut kring 2004-5; som sa att the real action för fyra-fem år sen flyttade till Hong Kong, men att dom flesta “serious filesharing server clusters” nu är tillbaka i (irony of ironies…) USA; som sa att Pirate Bay “are a pain in the ass, arrogant and destructive, and I hope they win, because if they lose, the self-righteousness will be unbearable”.

But then, what do I know from nothin’…?

Överlevnadsstrategier

Categories: Uncategorized
Saturday, Feb 14, 2009

-“Där kan du väl för fan inte parkera!” skrek hon och pekade på sitt skyltfönster. -“Det är för mina kunder!”

Hon sålde lingerie, och jag hade inga shoppingplaner (just då) på den linjen. Men jag samlade mig.

-“Ni får inte skrika åt mig”, sa jag. -“Jag är konfliktundvikare.”

-“Eh?” sa hon.

-“Jag är svensk”.

-“Oh…”, sa hon. -“OK, en kvart då. Men sen ringer jag polisen.”

Pankaj Mishra

Wednesday, Feb 11, 2009

Det är dags att promovera ännu en skribent till OFS-laget: Pankaj Mishra, (har vi inte läst honom i NYRB? jag får kolla senare) (och här) som idag skriver i The G. om apatiska majoriteter och huruvida “the institutions of electoral democracy, liberal capitalism and the nation-state can be relied upon to do our moral thinking for us”. Ett resonemang som kanske är särskilt applicerbart för dom av oss som kallar oss både Palestina- och Israelvänner och förtvivlar över de förras minoriteter och de senares majoriteter.

Månadens protozoa!

Categories: Uncategorized
Wednesday, Feb 11, 2009

Jag hittade henne i en TLS-recension av Richard Dawkins och jag är totalt nyförälskad, ain’t she pretty…?

The radiolarian!

Circogonia icosahedra, a species of Radiolaria

Vi tar oss nu några dar i Phuket och pratar över framtiden. Talk among yourselves.

Inte för att jag vill vara gtbrgsk

Categories: Uncategorized
Tuesday, Feb 10, 2009

Men visst är det patetiskt av SVT att inte sända Ingos begraving live. Att Stockholm är världens största småstad vet vi ju sen länge, men allvarligt talat, don’t make a fucking career out of it…

Vådan av att sig i leken ge

Categories: Brittiskt allmänt
Tuesday, Feb 10, 2009

Labourpolitikern Hazel Blears är visserligen en av samtidens allra rundaste nollor, men har man nöje av en verbal slakt på sådana plusminusfigurer så ska man läsa den utmärkte George Monbiot idag, som i yxhuggens blodiga skvättkaskader också producerar en liten pocket history över den politiska och moraliska katastrof som New Labour till slut blev.

Snacka går ju

Categories: Språk
Monday, Feb 9, 2009

“I doubt, moreover, that there would be widespread agreement that ‘Swedish’ is a modern Americanism for ‘homosexual’ […], skriver Henry Hitchings i en TLS-recension av den nya upplagan av OUP:s Dictionary of Modern Slang (en typ av bok som alltid får något av Dudley Moores “Groovin’ the Bag, Mama” över sig…).

Hur som haver, en recension av en slangbok bör förstås alltid ge minst en pärla att ta med sig hem, och i den här är det “to knock the dust off the old sombrero” för oralsex. Delicious.

Expressen och Björn Wimans missar

Saturday, Feb 7, 2009

Jag gillar som sagt Expressens kultursida, men i antisemitismdebatten måste man se en allvarlig “failure of leadership” från Björn Wimans sida. Jag har inte sagt nåt om detta tidigare, för jag vill inte bli inblandad i fler debatter, men att släppa igenom nåt som okunnigt – rent kontrafaktiskt, alltså – som Anders Ramsays inlägg är en grav miss och Charlotte Wiberg tar itu med några aspekter idag (du hittar fler länkar i den länken).

Att Ramsay kunnat publicera (i en stolt antinazistisk tidning som Expressen) det där om att den nazistiska judeutrotningen “riktade sig huvudsakligen mot de fattiga judiska massorna i östra Europa” är varken mer eller mindre än skandalöst.

Att Wiman – eller nån annan på redaktionen – uppenbart inte rett ut begreppen om antisemitismens historia för kontrahenterna innan de publicerade är obegripligt: därav förvirringen kring tusentals år gamla antijudiska företeelser, och den antimsemitism som uppstod i och kring Upplysningen, som enkelt uttryckt blev Engels “socialism of fools”, osv osv.

Debatter på kultursidor måste nånstans börja på ett mer kvalificerat plan, annars slösar man dagar och nätter och trycksvärta och bandbredd åt att bara rätta rena skoluppsatsfel. Not good enough.

The Chemistry of Days (3)

Categories: Uncategorized
Saturday, Feb 7, 2009

One, Two, Three…” med Country Joe and the Fish (CJ är en usel sångare, och det är en usel sång, men det här med dagars kemi är inte nåt man har full kontroll över…).

Sorry” (ett ord jag har hört hela dan, allra först i morse av en p-vakt [av alla människor…])

Salta pinnar (av polskt fabrikat)

Personligt

Friday, Feb 6, 2009

Det ligger inte för mig att raljera – eller jo, det gör det kanske, men jag ska försöka undvika det här. Vassa Olle berättar att han tillsammans med en kollega har som uppgift att utse Årets Branschpersonlighet åt Stockholm Mediaweek (särskrivning efterlyses!).

“Personlighet”, alltså… Jag har bestämt för mig att “personligheter” numera bara existerar på daytime television, på dagsljusteve. Det har med finanskrisen att göra: en djup social och socialkritisk reaktion mot allt och alla som ger sig ut för att vara outstanding, en slags global jantelag som sprider sin anonyma svalka över personlighetsöverhettade media. Beskrivningen på “kändis” här över har gått från “celebrity” via “celeb” till “sleb”, som ju inte ligger tvåhundra mil från “slag” och “smeg” och annat avfall.

Vad måste då en person göra för att bli en personlighet? Ha fluga, röda hängslen, och farmorsglasögon? Plötsligt brista ut i “Una furtiva lagrima” på t-banan till Hägersten, som personlighetsavbrott i ett i övrigt fullkomligt normalpersonligt liv? Läsa Slavoj Zizek i smyg, men läsa Mark Levengood helt öppet?

I don’t know. You tell me.

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004