Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Surveillance Communism

Thursday, Dec 26, 2019
Kamera längst upp till höger på trädstammen… ser det ut som.

Det finns så många nivåer av ironi i den här historien att det är svårt att veta var man ska börja. Man har satt upp övervakningskameror vid Marx grav på Highgate Cemetary p.g.a. vandalisering vid ett par tillfällen under gångna året. George Orwell skulle fått sig ett gott skratt, påstod någon, men jag är inte så säker på det. Däremot kanske den sedvanliga kinesiska delegationen på 1:a maj kommer att känna sig mer hemma. Får nog gå dit och låta mig filmas någon gång.

Dom vet något.

Categories: Uncategorized
Tuesday, Dec 24, 2019
En flock starar i igelkottsformation med månen som öga. @Nature_Is_Lit

Jag önskar mina läsare några lugna och sansade dagar, med stängda affärer och öppna sinnen. Vi ses på andra sidan.

Men det förklarar ju saken…

Categories: Brittiskt allmänt
Sunday, Dec 22, 2019

Storbritannien kallas inte sällan för “världens femte rikaste land”. Jag har själv gjort det. Men det låter ju ganska konstigt, om man bara tänkt efter. I själva verket ligger UK – beroende på vilken källa man använder – på 20:e, 29:e, 22:a eller 16:e plats. Källorna finns att skåda i Robin Ramsays krönika (pdf) här. Den sistnämnda siffran är för övrigt från OECD.

Den ursprungliga uppgiften om 5:e plats verkar komma från en rapport i gratistidningen CityAM för fyra år sedan. Problemet var, som Ramsay skriver, att skribenten bara räknade “gross total of wealth in private hands and a lot of that was notional – the result of the massive inflation of property prices in the UK”.

Alltid bra att börja julen med en faktakoll, tycker jag (hoppas Fredrik håller med!). Ta bara det här med tomten, till exempel… Eller ja, det kanske kan vänta, tills julklapparna anlänt.

Broadway Market

Saturday, Dec 21, 2019

Ett snabbt julbesök på Broadway Market i morse, in emellan skurarna, för att hälsa på folk och se hur ruljansen ruljerar. På ytan verkar allt som vanligt så här helgen före jul: mycket folk, och folk som spenderar mer pengar än vad de brukade göra. Jag skrev förresten om det förändrade kundunderlaget, och det förändrade Hackney, i min första post under kategorin ‘London uppdatering’ i juni i fjol.

Men en kanske ännu viktigare förändring har skett sedan några veckor tillbaka. Kommunen har nu, efter många om och men och diskussioner och stridigheter, definitivt tagit över Broadway (se Londonboken s 199-200). Och de flesta av handlarna verkar acceptera the new regime, om än lite uppgivet. Självstyret den sista tiden före övertagandet hade blivit för kaotiskt, helt enkelt.

Men som många befarade höjde kommunen hyran med en gång, den ligger nu på £50 per stånd och dag i stället för £30. Och den kommer att fortsätta klättra upp emot 80-90 i paritet med andra helgmarknader. Dessutom har det blivit trängre om utrymmet, knappast några passager mellan stånden längre, allt så ihoptryckt det går att bli, för att få in fler handlare och mer hyresintänkter.

End of an era? Nej, det kan man väl inte säga. Men det är värt att notera att ett kooperativt, demokratiskt och ideellt lokalt initiativ som Broadway Market förmådde hålla ut så pass länge som det ändå gjorde, i femton år. Och att jag var med om tio av dem, på gott och ont.

Minsann…

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Dec 20, 2019

Källa: Eurostat/EU

Högtidligt öppnande + +

Categories: Brittiskt allmänt
Thursday, Dec 19, 2019

Jag måste säga jag håller med Martin Kettle idag att Labourpartiets våndor just nu inte är särskilt intressanta i jämförelse med vad de konservativa kommer att ägna sig åt med sin stora majoritet. Detta så mycket mer efter att just ha hört Queen’s Speech och regeringens shoppinglista för de närmaste åren. Brexit, så klart, miljarder till sjuk- och socialvården, allt det som annonserats. Men också annat mer kontroversiellt, som att förbjuda retroaktiva åtal mot militärer som begått övergrepp på Nordirland, tillsätta en Royal Commission att granska konstitutionella frågor, och att upphäva Fixed Term Parliaments Act.

Det är många som förutspår (och Kettle rör vid det också) att all denna “one-nation” largesse från Tories inte kommer att kunna bli verklighet när väl UK tagit sig ut ur EU, om så med No Deal (som fortfarande är högst tänkbart) eller med Något Slags Deal om ett år, eftersom en stagnerad brittisk ekonomi inte klarar av det. Vid vilket alla de f.d. Labourröstarna i Midlands och norr inser sitt misstag och röstar in ett nykostymerat Labourparti om fem år och allt slutar lyckligt. Själv planerar jag att tomten ska ge mig en Harley Davidson Sportster 1200 Custom i julklapp, inslagen i handvävt kinesiskt siden. Hjälmen fixar jag själv.

+ Något jag tyvärr glömde bort i hastigheten är att de också tänker införa ID-krav när man röstar. Det finns inga som helst problem med valfusk i det här landet, det är enbart ett sätt att ta rösträtten från c:a tre miljoner människor, främst bland – guess what? – de fattiga och marginaliserade.

+ Nu har de också publicerat sin nya Withdrawal Agreement Bill, som beskurit flera viktiga punkter i oktoberversionen: parlamentet får mindre att säga till om, workers’ rights slopat, och garantier för ensamkommande flyktningbarn har urvattnats. Och det blir svårare att förlänga övergångsperioden, vilket återigen ökar risken för en No Deal.

Om något annat…

Categories: Brittiska medier
Tuesday, Dec 17, 2019

London Review of Books firar fyrtioårsjubileum. LRB är, jämte The G, en av de två tidningar jag alltid läst. Jag tycker den håller hög kvalitet, men därmed inte sagt att den inte trampar fel ibland, som i Andrew O’Hagans långa och kritiserade Grenfellreportage, eller proportionen kvinnliga skribenter (där man dock håller på att bättra sig). Nu har man byggt om sin webplats och inför därmed också en månads fri läsning av alla nummer. Passa gärna på. Deras arkiv är mer än värt att botanisera i.

Gå alltså till menyn och välj ‘Archive’ eller ‘Contributors’. På rak arm kan jag rekommendera Terry Eagletons underbara sågning av Richard Dawkins ‘The God Delusion’ från 2006. Christopher Hitchens, vad man än tycker om honom, var enligt min mening en briljant kritiker: läs t.ex. hans långa text om Isaiah Berlin, ‘Moderation or Death’ (1998), eller om Diana Mosley (1999). Eller ännu längre tillbaka i tiden, mina egna två bidrag när det begav sig…

Det politiska, det personliga

Categories: Brittiskt allmänt
Sunday, Dec 15, 2019

Thatchereran inföll under i mina trettioår: jag var 28 när hon vann valet 1979. Katalogen över ruskigheterna är ju ganska vältummad vid det här laget: Falklandskriget, kolstrejken, ödeläggelsen av tillverkningsindustrin i norr och finanskapitalismens ökade dominans, nedmonteringen av välfärden och demoniseringen av de fattiga, bostads- och finansbubblor. Men det var inte ett årtionde som drabbade mig personligen, eller min familj, särskilt hårt. Snarast tvärtom, inte minst för att vi kunde utnyttja de stigande bopriserna och köpte in oss i egnahemsdrömmen vid de rätta ögonblicken (se för övrigt Londonboken s 90-91). J:s affärer gick utmärkt, mitt skrivande hade kommit igång, solen sken. Vi var nog sinnebilden av de årens samvetstyngda Labourröstare, som mådde alldeles utmärkt och hatade Thatcher.

Mina sjuttioår, dvs det kommande decenniet under de konservativa (om inte något ofattbart sensationellt inträffar) kommer att bli sju resor värre. Anledningen är förstås att så mycket mer skada på samhällskroppen har kommit till sedan åttiotalet, men särskilt sedan finanskrisen 2008 och den påföljande “åtstramningen”. Man behöver ju knappast räkna upp dem. Fast just Brexit ser jag som något för sig, i det att främlingsfientligheten nu fått sin slutliga sanktion av en “folkvilja” som utgör 29% av samtliga röstberättigade (dvs Tories röstandel var 43% med 67% valdeltagande). Och då låter jag ordet “främlingsfientlighet” stå för allt från Brysselfobi till öppen rasism, båda vilka ytterligheter man för övrigt hittar i Boris Johnsons person.

Nu ska jag inte låtsas som att jag personligen kommer att drabbas särskilt hårt den här gången heller, varken materiellt eller främlingsfientligt. Vi européer med blekfisig hy kommer inte att råka ut för några pogromer, inga skallande rop på “Swedes out!” från den högaffelsbeväpnade mobben. Vilka som kommer att drabbas i stället behöver man inte tveka över, det har vi redan sett sedan ett årtionde tillbaka i allt från Windrushskandaler till angrepp på ortodoxa judar i Stamford Hill. Ur egen synpunkt tror jag snarare att det blir relativa småsaker som man väljer att ta till sig på ett personligt vis: när politiker kallar oss “queue jumpers” eller säger att vi känner oss “alltför hemma” här; när man ombeds bevisa att man har rätt till allmän sjukvård (klicka bara på view-and-prove-your-rights.homeoffice.gov.uk så ordnar det sig); när någon tittar misstänksamt på ens namn och säger “German?”

Att befara det värsta, om inte för en själv så för många av ens medmänniskor, är med andra ord inte någon melodramatisk gest längre, bara en klok förberedelse. Särskilt när själva ordet “medmänniskor” verkar tappa allt mer i värde.

Räkenskap 4: Media

Saturday, Dec 14, 2019

Det var ju knappast oväntat att högerpressen skulle ställa sig bakom Boris Johnson: huvudsakligen Mail, Telegraph, Sun, Express och – om än lite näsrynkande – The Times. Det nya är en tonlägesskiftning, markerat av Express förstasida idag: “WE DID IT!” Det är just detta med “vi”, dvs att man gått från att vara tidningar-med-konservativ-prägel som håller en någorlunda rapporterande distans till valkampanjen, till att bli ren partipress som sällan eller aldrig ser anledning att ifrågasätta, inte ens på kommentarssidorna, och inte har några dubier om att producera 100% rena lögner.

Också nytt är att lokalmedia – bl.a. Yorkshire Post, och vissa lokalradiostationer – haft en bra, i betydelsen kritisk, valkampanj. De har ställt de svåra frågorna, har ignorerat de “anonyma källorna”, har ett klart uttalat ansvar inför sina läsare/lyssnare.

BBC har jag nämnt förut. Det rapporteras om utbrett missnöje bland deras journalister nu i efterhand, och det är inte att undra på. Det är alltså inte att BBC främjar konservativa partiet utan den sittande regeringen, vilken färg den än må ha (samma skedde under Blairepoken). Ett fasansfullt exempel kom mot slutet av kampanjen. En trovärdig undersökning visade att 88% av tories’ valannonser innehöll osanningar, och 0% av Labours. BBC:s rubrik löd “Election adverts: dishonest and untruthful” (ej ordagrant, de har tagit ner den nu). Balans? Hmmm…

/END (Märk väl att den här miniserien inte alls gör anspråk på att vara några seriösa analyser, de är bara några första reflektioner nu dagarna efteråt. Det finns mycket mer att säga framöver: om Labour och centrismen, om Tories förvandling till English National Party, om unionens framtid, osv. Om vilket jag återkommer)

Räkenskap 3: Tories

Categories: Brittiskt allmänt
Saturday, Dec 14, 2019

De vann den största majoriteten sedan Thatchers dagar och gjorde det, som hon, mycket beroende på “arbetarklassröster”, eller kanske snarare prekariatröster. Bassetlaw, North East Derbyshire, t.o.m. Wrexham i Wales, som aldrig någonsin röstat Tory. Men till skillnad från Thatcher, som kunde muta med right-to-buy och egnahemsdrömmen, med kreditkort och easy money, kunde Johnson bara erbjuda den största lögnen av alla, ‘Get Brexit Done’. De köpte det ändå. I massor.

Tories valmanifest var praktiskt taget innehållslöst, bortsett från några hotfulla rader (den notoriska “sidan 48”) om att “reformera” rättsstaten, “se över” domstolarnas roll och hur judicial review används. Om ekonomin, knappast något alls annat än vaga löften om briljanta handelsavtal med Schlaraffenland och Trumps USA. Johnson säger sig vara (senast utanför No 10 igår) en “one-nation Tory”, en konciliatorisk konservativ i Disraelis anda, och att det krisdrabbade NHS står högst på dagordningen. Men för vem? Big Pharma?

Johnson sa också i går att det är hög tid att folk ska få glömma allt Brexitbråket nu, “to forget politics” och “have a Happy Christmas”. Och det skulle ju passa honom utmärkt. Men de nästa fem-tio åren kommer inte att tillåta oss glömma politiken, inte med den här snålblåsten.

Nästa avsnitt: “Räkenskap 4: Media”

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004