Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Too much information

Categories: Kulturellt
Wednesday, Apr 24, 2019

Eller Two much information

(1) Jan Myrdal om sitt sexliv. Jag menar, verkligen, don’t go there. Trehundranittionio sidor. Var det ingen alls på Norstedts som… sa nåt?

(2) Bret Easton Ellis gnäller om Twitter. Under titeln White. Återigen ett respektabelt bokförlag, på vilket en andäktig tystnad härskat.

Assange/Mueller

Categories: Uncategorized
Saturday, Apr 20, 2019

Om nu någon skulle ha ens ljumma känslor kvar för Julian Assange. Det här i Daily Beast, i kölvattnet på Muellerrapporten, är förödande och skamligt.

Årets rubrik

Categories: Brittiska medier
Friday, Apr 19, 2019

Och det är bara april. Från AP: “TOURIST MECCA NOTRE DAME ALSO REVERED AS PLACE OF WORSHIP”

Retrobrott

Categories: Uncategorized
Wednesday, Apr 17, 2019

Eller vintage crime. Brott som egentligen inte finns längre. Här är en ganska rolig lista jag hittade. Amusers, till exempel, kastade snus i ögonen på folk innan de rånade dem. Och så finns det brott som visserligen förekommer då och då men känns väldigt retro. The Hatton Garden heist för nästan exakt fyra år sedan var ett sådant, inte bara för att förövarna var gamla överlevare från 60-talet utan att deras metodik tycktes så gammalmodig: borra sig igenom väggar och sådant.

Det visade sig i morse att jag själv varit med om ett slags retrobrott, om än ytterst perifert. Min kompis Harry har under senaste halvåret haft lådor med vin till salu, ett utmärkt portugisiskt rödvin till ett mer än överkomligt pris. Var lådorna kom ifrån frågade jag aldrig – man vill ju inte vara oartig – men sedan några veckor tillbaka har det sinat i lagret. I morse stötte jag på Harry när jag köpte tidningen. “Any news?” frågade jag. “Nah” sa han och skakade på huvudet. “It was a long firm. Like the fucking fifties…”

Long firm är mycket riktigt ganska ovanligt nu för tiden. För det första krävs en viss investering, säg 20,000 pund. Med dessa köper man in sina viner och betalar leverantören punktligt. Man kanske t.o.m. gör det en gång till, och betalar lika punktligt. När man så etablerat sin pålitlighet köper man vin för 50,000 pund, fast på krita. Så schappar man med vinsten från de första omgångarna, säljer av vinet på annat håll och lägger vinsten på vinsten, and Bob’s your uncle.

“Ah well” sa jag. “It was good while it lasted”. Vilket man skulle kunna säga om femtiotalet också, i och för sig.

Brexitpaus

Categories: Brittiskt allmänt
Sunday, Apr 14, 2019

Vad i hela friden ska man då skriva om…? Vädret? Soligt för det mesta, men kallt. Böcker jag läst? Senast “Ottar & kärleken” av Gunilla Thorgren (2011) om Elise Ottesen-Jensen. Fascinerande, med flera ekon i våra egna dagar. Korv jag ätit? Inget att rapportera där.

Jo, jag gick på fotboll igår, för första gången på årtionden, och såg redan nerflyttade Fulham skrälla mot Everton 2-0. Craven Cottage måste vara en av de minsta arenorna i PL. Den ligger hur trevligt som helst alldeles nere vid Themsen, och man närmar sig den från Putney Bridge Station genom en fin park med platanträd och magnolior och annat väldoftande.

Everton var inte alls det väloljade lag jag hade väntat mig efter segern mot Arsenal förra helgen, snarare ganska mediokert. Fulham hade fått ordning på försvaret och stoppade det mesta, målgörarna Tom Cairney och Ryan Babel mest imponerande där framme.

En gammal vän, Nico, var på besök och en av de upptäckter hon gjorde åt mig är att jag faktiskt har tre utmärkta jazzklubbar inom gångavstånd, alla i Dalston, och vi tog oss en kväll på en av dem The Jazz Bar (ingen webbsida). Runt hörnet ligger The Vortex där Keith Tippett spelade den kvällen, men det var fullt. Rekommenderas.

Kung för en dag

Categories: Brittiskt allmänt
Thursday, Apr 11, 2019

Nu när Brexit äntligen inte är över – inte på långa vägar – skulle jag vilja ta tillfället att lägga fram sex nya bestämmelser och lagar som jag tänkte genomföra här i vad som varit mitt hemland i ett antal decennier. Bara så att vi inte hamnar i den här jävla soppan igen. Och jag gör det med all den expertise som folk fått så nog av, all den liberal metropolitan elitism jag hoppas jag besitter, all den queue-jumping självrättfärdighet jag som EU-medborgare kan uppamma.

Och, nej, jag kräver inga tack. Det är det minsta jag kan göra. You’re welcome.

(1) Förbud för alla invandrare att lämna landet, inte ens på semester. Jag har stött på många, främst EU-medborgare, som tänker lämna England för att de ”inte känner igen det här landet längre”. Så kan det ju inte få fortsätta. Min bestämmelse går ut på att vi just därför är lagligt bundna att stanna kvar. Vi får helt enkelt inte lämna engelsmännen ensamma med engelsmännen. Då går det ju som det går.

(2) Gör det obligatoriskt för alla engelsmän att lära sig ett andra språk. Sextiotvå procent av britterna behärskar enbart sitt modersmål. Problemet är att de älskar sitt språk så mycket att de aldrig brytt sig om att lära sig det. Jag tror det var Wodehouse som sa att den mest allvarsamma, charmerande idioti man kan se är en engelsmans uppsyn just som han ska till att säga något på ett främmande språk. Vi har alla sett det och det är vår plikt att avskaffa den idiotin.

(3) Upphäv privatskolornas välgörenhetsstatus för de 7 procenten och använd skatteintäkterna till att förbättra de kommunala skolorna för de 93 procenten. Inte bara av jämlikhetsskäl. Det är för deras egen skull, av ren barmhärtighet. Privatskolorna producerar bevisligen djupt inadekvata människor med grava psykologiska defekter och hisnande kunskapsbrister. Det har helt enkelt blivit vår medmänskliga uppgift att hjälpa dem, framför allt att göra sig av med ovanan att regera över oss.  

(4) Obligatorisk grundkurs i Irlands historia för nyutnämnda Nordirlandsministrar. ”Jag ska villigt erkänna att jag när jag fick det här jobbet […] förstod jag inte att när det är val i Nordirland, till exempel, så röstar inte nationalister på unionisterna, och vice versa” – Karen Bradley, september 2018. Det där med ”vice versa” är något jag särskilt vill uppmuntra med min nya lagstiftning. Insikten att ”det fungerar åt båda hållen” är ovärderlig.  

(5) Umgås med dina fobier! Ett av de lagstiftade inträdeskraven för medlemskap i Labour eller Konservativa partiet är (för engelska infödingar) att under ett förberedande år umgås en gång varje vecka med judar resp. muslimer. Det kommer att ske i organiserad form av t.ex. middagar man lagar för varandra: inget fläskkött åt ena hållet, inte för starkt kryddat åt andra hållet (se ovan); plus allmän Linggymnastik tillsammans i närmaste park; samt att man berättar åtminstone två garanterat roliga vitsar för varandra varje vecka.

(6) Sluta älska förlora (i folkmun även kallat ”Fintan O’Toole-lagen”). De nya bestämmelserna säger att allt som luktar Dunkirk, Charge of the Light Brigade, Brexit, osv, aldrig mer får omnämnas annat än i skamset skuggade fotnoter i den nationella historien. I stället ska framhävas saker som den allmänna sjukvården, evolutionsteorin och Spencer Davis Group. Eller med andra ord: Get a fucking grip!  

Trick or treat? +

Categories: Uncategorized
Thursday, Apr 11, 2019

Som sagt, det blir alltså 31 oktober i stället, när barna klär ut sig till häxor och jagar godis runt kvarteren. Och det blir alltså EP-val i maj. Jag har inga vidare klokheter att säga just nu, annat än att det är lika sinnessjukt som förut fast med nya variabler med i spelet. Dessutom har jag besök av en gammal god vän och ägnar mig, med glädje, åt annat socialt och trevligt och titta sig omkring i London. Men jag återkommer vad det lider.

+ Och läs gärna under tiden Jonathan Meades om hur UK ser ut om tio år…

Än en gång mot stupet… +

Categories: Brittiskt allmänt
Monday, Apr 8, 2019

Vi har alltså ännu en, säkert inte sista, omgång Brexithändelser att se fram emot den här veckan. Resultatet, om något, från “förhandlingarna” mellan regeringen och Labour. Eventuella ytterligare indicative votes i parlamentet, kanske om tullunion. EU-mötet onsdag kväll när ev. förlängning ska beslutas. Fredag kväll kl 23 när UK inte omöjligt kraschar ut ur EU utan en deal.

Om det sista är vad som händer, och om jag fattat saken rätt, så kommer inte allting att stanna till kl 23:01 på fredag. EU kommer att lägga in en frist på c:a två veckor för att hinna sätta i verket alla de förberedelser och åtgärder man planerat för (och där UK alltså ligger långt efter), dvs saker som gränsfrågor och tullar, tariffer och avgifter, brittiska transporter över gränser inom EU, matpaket till svenska författare, osv.

Just nu ser det troligast ut att EU kommer att erbjuda ett års uppskov med Brexit, vilket innebär att UK måste delta i EP-valen i maj, vilket i sin tur kommer att orsaka djup splittring i tories, kanske för generationer framåt. Detta bortsett från Mays avgång till förmån för, tja… take your pick. Vad gäller splittring inom tories och parallellerna med Repeal of the Corn Laws 1846, läs gärna Larry Elliot i The G idag.

Också läsvärt är den konservativa kommentatorn och f.d. brexitören Peter Obornes omvändelse, som fick ett rätt stort genomslag under helgen. Här.

“54% av britter anser att landet behöver en stark ledare som är beredd att bryta mot reglerna. 42% tycker landets problem skulle lösas mer effektivt om regeringen inte behövde bekymra sig om omröstningar i parlamentet” Källa: Hansard Society. h/t @redhistorian

En bild

Categories: Kulturellt
Saturday, Apr 6, 2019
Henry Irving och Bram Stoker tar en droska vid sceningången till Lyceum Theatre, Exeter Street, okänt år.

En god vän skickade det här fotot härom dagen. Det ska vara väldigt berömt, men jag hade varken sett eller hört talas om det tidigare. Det gjorde ett oerhört intryck på mig eftersom jag ju håller på att översätta en roman om det intima förhållandet mellan de två. Så mycket större intryck därför att det är en ögonblicksbild, snarare än porträtt. Irvingfiguren andas så mycket karisma, t.o.m. här. Stoker var alltså så pass mycket mer storväxt.

Och det fick mig att tänka på att mitt i största allmänhet “visuella sinne” är ganska underutvecklat, så har jag i alla fall alltid uppfattat det. Det hade knappt gått upp för mig att man kunde googla på foton på dem, eller på Ellen Terry, eller allt det andra som förekommer i boken. Jag är usel på att ta fotografier. Folk ser ofta saker i bilder som inte gått upp för mig. Jag tycker förstås om konst lika mycket som the next person, men känner mig alltid liksom i underläge.

Jag är prosamänniska, skulle inte kunna skriva en dikt om mitt liv hängde på det. Varmed jag då menar bilder-i-ord, inte prosametaforer. Likadant tror jag inte jag skulle kunna skriva filmmanus, men jag älskar radio, röster, mikrofoner. Mina sinnen är på det stora hela narrativa, inte visuella – och jag inser att det är en ganska skranglig distinktion. Jag hör bättre än jag ser. Det har till viss mån också med tempo att göra: berättelsens väg vs. intryckets plats.

Hur som helst, om detta låter som svammel, skyll på Brexit.

You may laugh…

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Apr 5, 2019
1 of 23312345...102030...Last »

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004