Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Ej att förglömma…

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Nov 16, 2018

…därför att det har med Brexit att göra. FN:s “poverty envoy” har efter ett veckolångt besök i Storbritannien sagt att “The UK government has inflicted ‘great misery’ on its people with ‘punitive, mean-spirited, and often callous’ austerity policies driven by a political desire to undertake social re-engineering rather than economic necessity…” (Typiskt har BBC News rapporten långt ner på dagordningen) Den utmärkte Aditya Chakrabortty kommenterar dock i The G här.

Fintan O’Toole igen +

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Nov 16, 2018

“One might go so far as to say that England never got over winning the war”. Fintan O’Toole är som vanligt lysande i dagens long read i The G, om de “structures of feelings” – eller kalla det paranoida fantasier, som rubriken – som ligger bakom Brexit. Ur en kommande bok. Obligatorisk läsning, med läxförhör i morgon.

Plus en sansad sammanfattning av läget av FT:s David Allen Green.

So, this is it… + +

Categories: Brittiskt allmänt
Wednesday, Nov 14, 2018

Utkastet till dealen Theresa May har kommit fram till ska debatteras i regeringen idag från kl 14. Det här förklarar i grova drag vad som gäller. Första hindret är att få regeringen att komma överens om avtalets förträfflighet, vilket är långt ifrån säkert. Därefter ska May presentera avtalet i en live-tv-sändning, vilket alltså mycket väl kan bli när hon i stället annonserar sin avgång. Därefter i så fall ny partiledare/PM eller nyval. I det förra fallet riskerar vi alltså att regeras av cyniker, lögnare eller vad den utmärkte Fintan O’Toole kallar the pig-ignorant (läs gärna hans artikel från härom dagen och ta er än en gång för pannan…) Det ser alltså inte särskilt roligt ut i nuläget. What a shitshow, som det heter.

PS: Så kabinettet har backat Mays avtal. Men hon använde ordet “collective decision” vilket inte är detsamma som “unanimous decision”. Det kan komma avgångar, så detta är bara början. Aldrig i livet att det går igenom parlamentet i december.

PPS: Extrembrexitören Jacob Rees-Mogg har kallats “the stupid person’s idea of a clever person” och mycket riktigt har han idag lämnat in sitt no-confidence-brev till de konservativas “1922 Committee”. Det krävs 48 sådana brev för att May ska utmanas som partiledare (dvs som PM) och ingen vet hur många breven nu är. Men jag tror inte på det scenariot. Jag tror May kämpar sig igenom processen fram till december, mest för att ingen annan vill ha jobbet, minst av allt brexitörerna. När avtalet då (troligtvis, men inte helt säkert) röstas ner i parlamentet första veckan i december, då kommer avgörandet. Antingen att hon hotar med eller deklarerar nyval, varvid tories kommer att samlas under fanan, inte så mycket för att de fruktar en Corbynregering (vilket inte alls är ett självklart resultat i ett nyval) utan för att det skulle innebära början på slutet för det konservativa partiet, för att inte tala om början på början på slutet för unionen: inom 10-15 år kommer vi förmodligen att se att självständigt Skottland och ett enat Irland, kanske t.o.m ett mer oberoende Wales, vad som än händer. Och därefter? Matpaketen, mina vänner, matpaketen…

Världens bästa boll

Categories: Uncategorized
Tuesday, Nov 13, 2018

Medan jag försöker komma på något nytt att säga (antagligen i morgon, med det nya Brexittjatet) var vänliga titta på världens bästa boll.

Hundra år sedan +

Categories: Brittiskt allmänt
Sunday, Nov 11, 2018

Men det har alltid känts mycket närmare än så i det här landet, främst naturligtvis för att så många har släktingar som stupade. Fotografier på magra unga män i illasittande uniformer står på hyllorna och byråerna: “Det är din morfars far”. Och så de för evigt blytunga namnen: Passchendaele, Somme, Ypres. Man känner en annan slags fasa än man gör inför det följande världskriget, den är mer överväldigande på något sätt, mer allomfattande.

Lästips: Neal Ascherson i Observer idag. Men också en allmän observation: gudarna ska veta att det finns problem med Wikipedia, och kommer väl alltid att finnas, men den är faktiskt mycket bra i fråga om krigshistoria allmänt, och de två världskrigen i synnerhet, i allt från generella översikter ner till dag-för-dagbeskrivningar av individuella slag och slagfält.

+ Fick just tips om denna web site “WWI: A Street Near You“. Helt fascinerande, och gripande. Man skriver in en gata och får reda på vilka från närområdet som stupade under första världskriget. Mer än väl värt en browse.

Akademien again… and again… and…

Wednesday, Nov 7, 2018

De två första frågorna jag inte fattat: Har dom fortfarande kvorum nu när Jayne S har avgått? Har hon verkligen “avgått” – eller “ställt sig vid sidan av”, som The Three Stooges?

För att parafrasera Sara Danius, de har uppenbarligen aldrig slått upp “getting your shit together” i ordboken. Och det ser väl mer och mer otänkbart ut att Akademien får ta hand om Nobelpriset nästa år, och tur det är nog det. Låt kungen avskeda hela gänget, ge priset till Vitterhetsakademien, och låt en helt ny Akademie hyra några rum på Västerlånggatan för att sköta ordböcker och stipendier. Enough is enough.

Axplock i svensk dagspress

Monday, Nov 5, 2018

* Bra rutet, som det heter, av Åsa Linderborg i AB om den pinsamma fars som är Mikael Holmström och DN:s ubåtsrapportering. Ideologisk agendajournalistik i sin mest uppenbara form, som ju bl.a. Torsten Kälvemark titt som tätt påpekat.

* För övrigt, Torstens blogg ‘Tidens tecken’ (se listan till höger) ligger stilla och orörd sedan början på året, vilket man kan tycka är lite synd, men jag har hört att annat arbete tar upp för mycket av hans tid.

* I samma tidning, och lite överallt, får vi oss till livs en nygammal Palmeteori om Sydafrikas möjliga inblandning, detta ur en ny bok om Stieg Larssons efterlämnade arkiv. Bråda dagar för Gunnar Wall…

* Men det där låter ju ändå aningen mer trovärdigt än Skandiamannen, varöver jag kommenterat ett par gånger på Gunnar W:s blogg, bl.a. här.

No Deal Brexit – Facit +

Categories: Brittiskt allmänt
Saturday, Nov 3, 2018

Två ekonomer vid London School of Economics lägger fram en saklig genomgång i nya LRB av vad en No Deal Brexit skulle få för resultat på en mängd samhällsområden som har med ekonomin att göra. Och man tänker ju bara… sheeesh…!

PS: Detta publicerat just som London genomgår sin årliga “Beirut-fas”, fyrverkeridagarna som leder upp till Bonfire Night (“Remember, remember, the fifth of November…”) så att inbördeskriget redan verkar ha börjat. Jag skriver i Londonboken att staden inte bara vill berätta historier för en, den vill gärna sköta scenografin också. Too right

Henshall Street – The Cast (3) The End

Categories: London uppdatering
Wednesday, Oct 31, 2018

Och Så Har Vi Ju Då Maeve, Ack Ja. Maeve är liten och rund och går långsamt, hon är säkert inte mer än femtio. Maeve är också den enda i ensemblen jag känner lite grand, jag hjälpte henne hem i ösregnet en gång. Ibland hejar hon på mig, oftast inte. Medan hon går ner för gatan pratar hon alltid väldigt högljutt (hennes dialekt är en West Country burr) med en inbillad samtalspartner och försäkrar dem att hon alltid tar sina mediciner när hon ska och att hennes socialarbetare är så snäll, så snäll. Maeve promenerar omkring lite hur som helst. Hon brukar få en gratis kopp te på puben vid femtiden.

Kvinnan Som Verkar Vara På Väg Utomlands. Jag har nämligen aldrig sett henne utan att hon drar på en resväska, typ kabinstorlek. Hon är liten till växten, strax över femtio kanske, verkar ha bråttom, klädd i svart cape, svarta byxor, svarta boots. Hennes (svarta) hår är burrigt på ett sätt som brukar signalera “Jag sysslar med konstnärliga ting”, vilket understryks av att hon också har sina glasögon i ett snöre om halsen. Nej, förstås inte på utlandsresa, inte så här var och varannan dag. Men vad har hon i resväskan? Det enda jag kan komma på är att hon är frilansande sminkös och har sina burkar och grejer i den.

Han Som Verkar Veta Allting, Men Som Verkar Skita I Allting. Så ser han ut, i alla fall, i mina ögon. Bra över sextio, sparsamt med hår där uppe, täckjacka nu när det är kallt. Fårad, är nog ordet, vad gäller fejset. Han hållning kunde varit bättre, hans skor lite nyare. Yrkesmässigt kan jag inte riktigt placera honom. Kanske statstjänsteman med förtidspensionering p.g.a den där historien om trafikkontraktet, med pengarna som försvann till Jersey. Eller en f.d. rektor för en högstadieskola där “allt det där” hände. Det finns i alla fall någon oavslutad historia här. Han har ofta en tidning under armen. Men har inte bråttom.

Henshall Street – The Cast (2)

Categories: London uppdatering
Tuesday, Oct 30, 2018

Mannen Som Alltid Pratar Så Förbannat Högt I Mobilen. Så högt att jag faktiskt hör vad han säger här inifrån lägenheten, fast det är inte engelska han pratar, möjligen turkiska. Han är rätt kort och satt, och har utan undantag en blekgul nylonskjorta på sig, rätt dåligt nerstoppad i byxorna. Antingen har han massor av blekgula nylonskjortor eller också tvättar han den aldrig. Jag förstår inte varför en del, särskilt män, pratar så förbannat högt i sina mobiler. Det är väl bara att dra upp volymen om man inte hörs? Eller är det något slags maktspel gentemot den man samtalar med (eller samtalar mot, snarare)?

Killen Som Har På Sig De Mest Färgglada Kläder Han Kan Hitta. Han har långt hår, är väl 20-25, rätt lång och smal. Knallgula snickarbyxor. Tröjor och skjortor som liksom är bortom Hawaii. På huvudet någon slags röd eller rosa scarf. Alltid olika strumpor på var fot, alltid våldsamt mönstrade, och så svartvita flip-flops. Han är helt enkelt inkarnationen av The Fashion Student from Hell, och det oavsett vad han egentligen sysslar med, för det vet jag inte. Men jag undrar om han tänkt över själva effekten, dvs att extremt färgglada människor alltid tycks bära inom sig något väldigt, väldigt grått.

Mannen Som Borde Vara Mafioso. Men det är han nog inte. Kortväxt, kring 60, smärt, ser vältränad ut. Och ständigt ursnygga kostymer, ofta blanka; skjortor antingen vita eller diskret färgade, alltid stram slips; blankpolerade skor. Hans uppsyn är bister, för att inte säga aggressiv. Hans blick irrar hit och dit, som om han söker eller är på vakt mot något. Eller någon. Han går snabbt och målmedvetet. En gång satt han framför mig på 38:ans buss och gick av vid Islington Green och direkt in på Tesco – för att köpa mat? Lottokupong? Manövern sa mig ingenting om honom. Och det kanske var meningen.

1 of 22212345...102030...Last »

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004