Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Svenska anteckningar (pågående)

Categories: Uncategorized
Monday, Oct 20, 2014

* Ubåtshistorien… Varför känslan att detta är en budgetinspirerad reklamfilm för marinen? Hela scenariot gäspar 80-talet. Är gravt skeptisk. Det är en jättebluff.

* GAIS-Hammarby på söndag… Måste missa, för jag åker fredag. Men segern är given. Vems är en annan fråga.

* “En fullfjädrad kanon” är Isaac Kiese Thelin i MFF, enligt Fotbollskväll…

* “Kravbild”…

Bilen och mänskligheten

Categories: Uncategorized
Saturday, Oct 18, 2014

Att hitta en bilmekaniker som är ärlig, pålitlig, duktig och billig kan räknas till en av livets oemotsägliga triumfer. Jag lyckades med det för tre-fyra år sen. Han heter Mack. Bara nåt sånt.

Igår morse gav kopplingen upp, mitt på Commercial Street i rusningen, jag var på väg mot Limehouse. En trekvarts väntan på AA (nej, inte anonyma alkoholister…) och sen var problemet diagnostiserat. Skjuts hem, Mack hämtar den i morse, har jobbat hela dagen. Till slut ringer han mig just nu och berättar: slutdiagnosen något annorlunda, inte bara kopplingen, utan nåt jag tror heter the clutch hook inuti växellådan (“inuti” är alltid bad news…)

Men han kan ge mig bilen tillbaka i morgon söndag, till en kostnad ungefär femhundra spänn billigare än AA-killen hade förutspått. Och det är fanimej inte illa pinkat för en trebent hund, som det heter. Ärliga, kunniga människor. Guld värt. Leve mänskligheten.

Konferens-Nytt

Thursday, Oct 16, 2014

Dagens konferens - i The G:s tjusiga Kings Place vid King’s Cross – handlade alltså om journalistik i massövervakningens tid, och tog upp saker som kanske inte berör mitt eget journalistiska värv i någon särskild mån, typ källskydd och tech tools. Men det var förstås intressant, och stundtals skrämmande.

Vi fick ett videobudskap från Edward Snowden i Moskva. Av hans sätt att tala om de här sakerna verkar det som han fortfarande inte är fullt övertygad att världen har fattat vidden av hans avslöjanden, en slags otålighet och frustration vilar liksom över honom. För övrigt uppgavs det att Snowden just nu jobbar på ett journalistiskt verktyg som ska skydda uppgiftslämnares identitet.

Och källskyddet var som sagt ett huvudtema. Många talare underströk vikten av att journalister måste tool up med PGP-kryptering och Tor och allt vad det heter. Men andra påpekade att det finns problem där också. För det första krypterar PGP enbart innehållet i mail, inte metadatan, och innehållet är vad NSA och GCHQ nästan är minst intresserade av.

För det andra förutsätter det att uppgiftslämnaren också behärskar (de ganska komplicerade) Tor och PGP, och det är så klart inte alltid fallet. Tvärtom kan det vara en barriär för källan att träda fram, eftersom visselblåsare ofta agerar under stor press, både tidsmässigt och psykologiskt.

Ett tredje problem handlar om den första kontakten: hur närmar sig källan journalisten? Sker det “analogt” – på ett cocktailparty, i en park – så är ju kusten någorlunda klar. Men sker det via något av de digitala verktygen – mobil, SMS, epost, chatt – så är det i princip redan kört. Många underströk att i sekretesshänseende måste både källan och journalisten “träffa rätt” varenda gång, men avlyssnaren behöver bara träffa rätt en enda gång.

En annan anmärkningsvärd sak var att en italiensk undersökning (har tyvärr inte källhänvisning) försökt uppskatta massövervakningens generella effektivitet, och den verkar bekräfta vad som hittills bara vilat på anekdotiska bevis. Proportionen “lyckade resultat” (där övervakningen alltså lett till arresteringar, till exempel) är försvinnande liten gentemot proportionen intrång i människors privatliv. Kvaliteten på den inhämtade informationen är lika låg som kvantiteten är hög.

Därpå handlade det en hel del om den brittiska lagstiftningen, som är både drakonisk och kaotisk. Många beklagade sig över att den övriga brittiska pressen knappast alls engagerat sig i Snowdens avslöjanden eller andra aspekter av frågan (fast undantag har börjat dyka upp). Och till lunch bjöds äckliga sallader och smetiga wraps. Ingen ‘nduja så långt ögat nådde.

‘Nduja

Categories: Chark
Wednesday, Oct 15, 2014

NdujaIdag har jag för första gången prövat ‘nduja, den italienska korven med hemort i södra Kalabrien. Den är en mjuk, bredbar och kokbar korv med en bra hetta och ett starkt inslag av den röda paprikan. Jag åt den dels ugnsbakad med ägg och lite grönsaker, och dels med en bit Bel Paese. Mumsfilli-väldigt-mycket-babba, som sagt.

Enligt W har ‘ndujan släktskap, inte bara etymologiskt, med den franska andouille. Men ett ännu närmare släktskap har den med den mallorquinska sobrasadan, som jag skrivit om flera gånger förut, bland annat här. ‘Ndujan är ordentligt skarpare till smaken, men att det rör sig om syskonkorvar är det ingen tvekan om. Och jag kan (nästan) bevisa det.

Sobrasadans mer precisa hemort är Sóllerdalen på norra sidan av ön. Min teori är att den rent av kan härledas till den lilla byn Fornalutx (där vi för övrigt hade en kåk i många år). Teorin grundas på det faktum att de övriga invånarna i dalen sedan gammalt kallar Fornalutxborna los calabreses beroende på att byn, enligt sägen, grundades på 1400-talet av en grupp kalabrier som flytt undan pesten.

Vad vore då mer naturligt än att de tog en korv med sig i exilen? I rest my case.

Både ‘ndujan och sobrasadan är för övrigt också utmärkta på pizza, och som tillbehör till fågel, på Mallis ofta tillsammans med vaktel. På smörgås med lite honung på är en mycket vanlig medhavd lunch för skolbarn på ön.

Pressfrihet etc…

Categories: Brittiska medier
Wednesday, Oct 15, 2014

Jag går inte ofta på konferenser, men i morgon ska det bli av: “Journalism in the age of mass surveillance: Safeguarding journalists and their sources” (program och bakgrundsmaterial här). Det ska bli intressant, hoppas jag. Så många aspekter av pressfriheten har ju problematiserats, milt uttryckt, av Snowdens avslöjanden, inte minst då källskyddet.

På tal om Snowden är det värt att läsa George Packers porträtt i New Yorker av Laura Poitras, dokumentärfilmaren som jämte Greenwald var en av de första inblandade i Snowdens avhopp och avslöjanden i fjol. Hon gör väl inte ett helt och hållet sympatiskt intryck – hon verkar otroligt “självabsorberad”, som det heter, hon behöver liksom komma ut i friska luften mycket mer – men varför skulle hon å andra sidan göra det? Och hennes film får man förstås försöka se.

Lästips: Pankaj Mishra

Categories: Uncategorized
Tuesday, Oct 14, 2014

Pankaj Mishra har jag nämnt förut som en absolut oumbärlig skribent i frågor som rör västerlandet och vad han själv kallar the non-west, vad gäller allt från makro- till mikrofrågor, både historiskt och i samtiden. Idag skriver han en lång essä i The G om den brustna västerländska modellen, om verkligheter och illusioner, om sekventiell historiesyn, och så vidare. Mycket intressant, väl värt en stunds läsning.

Politik-Nytt

Categories: Brittiskt allmänt
Sunday, Oct 12, 2014

England slog San Marino med 5-0 i Europakvalet och lyckades samtidigt se fullkomligt mediokra ut. Labour leder över de konservativa med 7% i senaste opinionsundersökningen och lyckas samtidigt se fullkomligt mediokra ut.

Ukip var på vippen att ta en ursäker Labourvalkrets i senaste fyllnadsvalen i torsdags, det skilde 617 röster jämfört med en tidigare Labourmajoritet på 20,000.

Ukip vann samtidigt i Clacton i Essex och har nu sin första parlamentsledamot i toryavhopparen Douglas Carswell, men det var väntat och Nigel Farage betraktar snarare nästan-segern i Labours heartlands som mer signifikativ. Och inte undra på det.

Och hur reagerar då Ed Miliband? “Tuffare regler för invandrare“… Det är så till den milda grad förutsägbart att man nästan kan spekulera att det kommer ha rakt motsatt effekt på de väljare man avser att nå: “dom gamla vanliga tomma löftena,” liksom…

Förbisedd igen

Categories: Kulturellt
Thursday, Oct 9, 2014

Av Patrick Modiano har jag bara läst De yttre boulevarderna (1974). Men den var bra.

PS: På tal om vilket. Om du hette Vilgot Sjöman, om året var 1995, om du just gjort färdigt en film om Alfred Nobel och bestämt dig för att använda hans namn i titeln, vilket hade du då valt – “Alfred” eller “Nobel”? Ähem

Att åternormalisera genombrottet

Categories: Kulturellt
Wednesday, Oct 8, 2014

Slavoj Zizek hade en webchat med Guardians läsare idag, och fick bl.a. frågan “Stravinsky or Schoenberg?” Det ligger en hel del i hans svar, syns det mig…

Of course, this question probably refers to Adorno’s book of philosophy on new music. And I agree with it totally. I am against Stravinsky, for Schoenberg. I think that when we get a breakthrough in art, like with Schoenberg, we always get then accompanying it, a figure like Stravinsky. Renormalising the breakthrough. Cutting off the subversive edge of the breakthrough. And I think again the same goes for other arts, for example, in modern painting, it would have been Picasso vs Braque. I think Picasso is Stravinsky in painting, with his eclecticism, while Georges Braque is the thorough modernist ascetism. Even in literature, although the homology is not perfect, I’m tempted to say Joyce vs Beckett. Joyce is I think too bright for his own good. It’s too pretentious in this encyclopaedic approach, like using all languages in Finnegan’s Wake; the true genius is for me Samuel Beckett. If I were to choose one novel of the 20th century, it’s his Unnameable. I think that the three absolute masters of 20th century literature are Beckett, Kafka and the Russian Andrei Platonov. If you put the three of them together, I’m ready to burn, sacrifice all other books just to keep these three. I think even much of high modernist writing is overrated. For example, if I were to choose between Virginia Woolf and Daphne du Maurier, I would immediately choose du Maurier. We shouldn’t be afraid to admit this.

1 of 16312345...102030...Last »

Links