Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Eyes down for a full house

Categories: Uncategorized
Thursday, Feb 14, 2019

Eller med andra ord, enhörningen har landat. Slutkorret till översättningen ligger sedan en timme tillbaka och vibrerar förväntansfullt i min Dropbox. The moment has arrived. Nä, men det ska bli roligt och intressant. Det var nästan trettio år sedan jag senast översatte en bok.

Men det innebär, som jag antytt tidigare, att det kommer att blir relativt tyst här, heltidsjobb som det är. Så tror jag det blir i alla fall. Jag behöver ju komma upp till ytan allt som oftast, men vänta er inga längre drapor. Drönarkoordinater, kanske. En god korv. En vits aller två.

“What did the policeman say to his tummy?”
“I don’t know”
“You’re under a vest”

Som den, till exempel.

Hurra! (Och vi kan behöva några hurra i dessa tider…)

Categories: Kulturellt, Språk
Wednesday, Feb 13, 2019

Riktigt ordentligt sjumilaroligt att min gamle vän Frank Perry i kväll vann The Bernard Shaw Prize 2019 för sin översättning av Lina Wolffs roman ‘Bret Easton Ellis och de andra hundarna’. Helt och hållet välförtjänt, han är en enastående översättare. Frank är på sätt och vis bättre på svenska än jag är, i den meningen att han via det engelska verktyget ser saker i svenskan jag inte sett: färgnyanser, tonskiftningar, ekon. Men så är det ju också med alla bra översättare. (Det lite vingliga fotot är mitt, för övrigt)

Filtret och Tribunen

Tuesday, Feb 12, 2019

Jag tog ut en årsprenumeration på Magasinet Filter i höstas och fick mitt andra nummer idag. Som jag bara bläddrat i ännu. Jag gillar ju tidskrifter, så ungefär vid samma tid prenumererade jag också på den nylanserade Tribune Magazine. Fast ingen av dem båda övertygar riktigt, så här långt i alla fall. Den senare hämmas av en ganska rörig textlayout och ett antal tunga och dötrista (men tydligen obligatoriska) texter av ledande Labourpolitiker och fackföreningsbasar. Däremot har den ganska livliga och bra kultur- och debattdelar mot slutet, den förra redigerad av Owen Hatherley som jag nämnt många gånger förut.

Filters långa reportage är ju oftast utmärkta och välbehövda (jag har läst en del av de tidigare online) Kanske de är lite väl inspårade på den där New Yorker-stilen där längden i sig tycks vara dygdemönster, men lätt blir något där man till slut bara skummar långa bitar av texten – för man vet ändå vad där står… Likadant delar den, rent layoutmässigt, med många andra tidskrifter numera det där med att annonser ser ut som editorial och tvärtom. Inget fel i det, kanske, men jag vänjer mig nog inte. Till fördelarna hör att de skriver om (svenska) människor jag sällan eller aldrig hört talas om förut, och nya bekantskaper är ju alltid trevligt.

Minitävling, medan jag fortfarande har tid…

Categories: Språk
Saturday, Feb 9, 2019

Nej, jag sitter inte och rullar tummarna precis, jag har en hel del att göra. Men jag har fortfarande inte fått manus till översättningen jag tagit mig an. Så några minuter här och var går att spendera på lite hejsan-tjosan (se tidigare poster, för jösse namn…)

Och så det ju helg…

Jag vill veta ortsnamn – länder, städer, distrikt, bukter, halvöar, öar, geografiska termer, vad det nu är – som har med människor-som-människor att göra. Våra fysiska uppenbarelser. De vi är i världen. Här är mina första bidrag.

Handen – en söderförort i Stockholm.

Barnet – en kommun i norra London.

Berömdast av alla kanske: Scunthorpe, i Lincolnshire.

Och så förstås dess tvillingort, ändstationen för Piccadilly Line: Cockfosters.

Huvudstad – denna, till exempel…

Näsby – en socken i Småland.

Fotskäl – en småby i Marks kommun (tack Kjell Wigers!)

Chesterfield – i Derbyshire.

Shitholes – Afrika, El Salvador, Haiti (tack Donald Trump!)

Vart tog mitt liv vägen?

Categories: Uncategorized
Thursday, Feb 7, 2019

Kort mail från en gammal vän idag, helt lakoniskt: Dušan Makavejev – I flew over Niagara Falls with this guy in Moses Znaimer’s plane. He was a funny, interesting fellow”.

Fan, vad jag önskar jag kunde säga nåt sånt…! Vad har jag att ösa ur? Jag skakade hand med Percy Sledge på Jazz Café en gång. R D Laing klev ur vägen för mig på en trång fest och jag sa: “Thanks, I like submissive people” (utan att då veta vem han var…) Jag har sett Ezra Pound, på avstånd, i Venedig 1969. Vad gäller filmstjärnor hade jag över tvåhundra Elvis, inga dubletter. And that’s it.

Reflektion en grå tisdag

Categories: Uncategorized
Tuesday, Feb 5, 2019

Ett punkterat däck är något av det sorgsnaste man kan se. Det är så “inte alls”, “inte på något sätt”, det är så “illa tvärtom”. En symmetri bruten, en funktion upphävd, luften har gått ur. Ett fordon har blivit ett ofordon, bara en ansamling metall, plast och gummi. En arbetslöshet, en dum och stum närvaro. Stillaståendet, ett korkat faktum.

RIP Torsten Kälvemark ++

Sunday, Feb 3, 2019

Det var ett tungt besked som kom på WhatsApp i morse. “Torsten Kälvemark är död”. Han blev 77 år. Jag mailade med honom bara för några veckor sedan. Han hade just skickat mig sin senaste bok, den fascinerande och skrämmande ‘Katedralen som sprängdes – den ryska kyrkans martyrium 1918-1938’ (Artos 2018) Han hade en imponerande meritlista: som vass skribent på AB:s kultursida; som författare till böcker i ämnen som ofta rörde Ryssland och Baltikum, om så historia, politik eller kultur; som ofta anlitad sakkunnig i exempelvis högskoleutbildningen; och naturligtvis som bloggare på Tidens tecken (se länklistan).

Jag lärde känna Torsten 1989 när han kom hit som nyutnämnt kulturråd; han blev en av de bästa vi haft på den posten, faktiskt. Han stannade till 1992 och de åren sammanföll med Alvar Alsterdals sista tid som pressråd (1983-1991). De två fann varandra kongenialt sällskap, de delade en mängd intressen, inte minst religionskultur (om nu något sådant finns) där Alvars mångåriga fascination med judaica hade många beröringspunkter med Torstens djupa kunskaper om, och engagemang i, den ortodoxa kyrkan. Det blev Torstens och min vemodiga uppgift att anordna minneshögtiden för Alvar i St Bride’s på Fleet Street.

(För övrigt, Torsten beskriver sin vänskap med Alvar i en mycket fin kommentar till ett inlägg från 2009 här)

Om jag skulle välja ett ord för att beskriva Torsten så tror jag det blir “seriös”. Vilket som vi alla vet inte är detsamma som “solenn”, “högtidligt allvarlig”. Jag menar det snarare som att han inte bara visste vad han pratade om, utan han visste det djupt och passionerat. Kunskap och insikter utgjorde en slags befrielse, rentav en källa till glädje. Vilket kanske är något att ta fasta på i dessa tider.

(Jag ville inte lägga upp den här posten förrän Torstens död blivit “officiellt” bekräftad, vilket nu skett i Aftonbladet med Åsa Linderborgs fina runa, och säkert annorstädes också, vad det lider)

+ Här några minnesord i DN av Maria Schottenius och Olle Svenning.

+ En understreckare i SvD om Torstens sista bok.

En av många förklaringar till Brexit

Categories: Chark
Friday, Feb 1, 2019

Det är just sån här snorkighet och dåligt vitsande och dålig smak som ligger bakom så mycket av den tragedi som nu utspelar sig här över. Korvhotellet i Rittersbach! Det är ju dit jag flyttar när allt går åt helvete! Äntligen en fristad. Äntligen ett hem.

Statusjakten går vidare

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Feb 1, 2019

Jag skrev om detta för någon månad sedan. I morse hade jag ett långt samtal med en advokat som är specialist på immigrationsfrågor. Jag ska inte gå in på allt vi diskuterade, men det hela är inte fullt så “enkelt” som jag hade trott och hoppats. Situationen är så helt uppe i luften fortfarande, inte bara vad gäller Brexit generellt utan med ansökningarna om settled status i synnerhet. David tyckte det vore säkrast att jag ansöker om settled status, trots att jag (som det nu står i Home Offices instruktioner) egentligen inte behöver göra det pga att jag har indefinite leave to remain.

Men här är det absurda. Skulle jag förlitat mig enbart på mitt ILR så skulle jag nästa gång jag passerar gränskontrollen få bevisa att jag inte sedan 1982 “levt utanför UK i två år eller mer”. Hur bevisar man något sådant? Bankkonto duger inte (även om man har kvar alla saldobladen) eftersom man naturligtvis kan hålla ett konto igång även om man inte bor här. Samma gäller registret över inbetalningar till National Insurance. Vittnen? “Härmed intygas att Gunnar inte rört sig ur fläcken på fyrtiofem år”? Tror inte det duger heller, faktiskt.

Jag tror den längsta, sammantagna tiden jag inte bott i UK är någon dryg månad. Antingen i Sverige när min son hade sommarlov på västkusten, eller i Spanien när det var som mest kaotiskt kring restaurangen, osalig i åminnelse. Lika absurt är dessutom det faktum att jag inte är någon förmögen människa utan skulle behövt jobba under dessa två år, vilket borde lämnat spår i skattelängder och annat. Spår som inte heller existerar. Ännu a negative to be proved… Jag påpekade förstås allt detta för David, advokaten, och han kunde bara sucka och säga, “Jag vet, jag vet…”

Det här landet befinner sig mitt i ett nervöst sammanbrott, och det är förmodligen bara vi utlänningar som ännu är någorlunda vid våra sinnens fulla bruk. Men det är fanimej touch-and-go ibland…

Om allt annat går fel i era liv, titta bara på detta

Categories: Kulturellt
Thursday, Jan 31, 2019

Leonardo, Head of the Madonna. Länk.

1 of 22912345...102030...Last »

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004