Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Framtiden säkrad

Categories: Brittiskt allmänt
Wednesday, Mar 4, 2015

“Ukip would not deport EU citizens who are here already, [Nigel Farage] says.”

Thank fuck for that…. Kan inte se mig själv stående där på kajen med mitt pick och pack. “I’m back…!” (Detta från Ukips nu pågående presskonferens om immigrationspolitik)

Överjaget

Categories: Uncategorized
Monday, Mar 2, 2015

“The Freudian super-ego is a boring and vicious soliloquist with an audience of one.”

Psykoanalysen är absolut inte mitt bord. Jag befinner mig inte ens på samma restaurang. Det handlar, för mig, i det stora hela om ett tänkande som sitter orubbligt fast i ren och skär metaforik, vilket kanske tar sig sitt mest barocka uttryck i det faktum att Oedipus inte visste att Jocasta var hans moder. Ju.

Trots det hittar man ibland intressanta texter i ämnet, ofta författade av Adam Phillips, regelbunden medarbetare i LRB. I senaste numret skriver han om överjaget, “Against Self-Criticism“, vilket också kan avlyssnas som podcast. Här blir överjaget till en liten snål, feg, nojig och elak kusin uppe på vinden. Liksom.

Att leta på rätt ställe +

Categories: Svenskt allmänt
Sunday, Mar 1, 2015

Observers Moksvakorrespondent Shaun Walker skriver idag om Boris Nemtsov. Han intervjuar flera kunniga personer i Nemtsovs närhet och en del av dem tvivlar faktiskt på att Putin själv gav klartecken till mordet. Jämfört med exempelvis Navalny, som sitter i husarrest, var Nemtsov en ganska perifer figur, modig och klarspråkig på alla vis, och ofta utnämnd till “landsförrädare”, men inte tillnärmelsevis något särskilt stort hot mot Putin.

Förklaringen kan dock vara än mer sinister. “Det vore faktiskt lite mindre oroväckande om Putin hade beordrat mordet på Nemtsov,” skrev Ksenia Sobchak, en oppositionsaktivist. “Det skulle visat upp ett fasansfullt system, men åtminstone ett system, ett system som skulle gå att hantera. Men jag tror, dessvärre, att så inte är fallet. Det finns ingen Putin som gav order att mörda. Men det finns en Putin som har byggt upp en fasansfull dödsmaskin (terminator) och han har förlorat kontrollen över den.”

Hur som helst så är det väl ingen händelse att de flesta av oss fick Putin i tankarna när mordet blev känt. Och inte alls bara av cui-bono-skäl, han leder ju vad som i princip blivit en gangsterstat som inte alls drar sig för att spilla motståndares blod. Det verkar så självklart. Det underliga är att när man tänker på Palmemordet (29 år sedan igår) så fanns aldrig en lika “självklar” riktning för tankarna att gå vad gäller skuldfrågan, vare sig det visat sig rätt eller fel riktning. Det var ensamma galningar, det var PKK, det var några enstaka poliser.

Och ändå framstår, både då och nu, en någorlunda självklar hotbild. En förhållandevis radikal, internationellt känd statsman som gjort sig mäktiga fiender lite varstans – i Sydafrika, i militära kretsar, inkluderat Nato – blir mördad under högst professionella former – och ändå finns det än idag människor som drar sig för att ens kalla mordet “politiskt motiverat”. Här nånstans ligger för mig, som utanförstående, ett av de centrala mysterierna med Palmemordets efterspel: hur historien kom att bli berättad, nästan från första minuten, och hur “självklarheten” blev som bäst en underintrig.

PS: Känns det igen…? “Vladimir Markin, chefen för utredningskommittén, lät sig intervjuas på söndagen och nämnde då hela fem olika spår, inget av dem med anknytning till den mördades politiska verksamhet.” (Ur DN)

Dagens lästips: London

Categories: Brittiskt allmänt
Wednesday, Feb 25, 2015

En utmärkt, indignerad artikel i The G om ‘London: staden som privatiserade ihjäl sig‘ av Ian Martin. Tidningen kör en serie om privatiserade städer, häromdagen kom en annan text om hur omöjligt det är att gå Thames Path från Isle of Dogs till Tower Bridge. På tal om vilket: här en bildserie på några av förslagen till gång- och cykelbron mellan Pimlico och Nine Elms som jag skrev om rätt nyligen.

Att komma eller ej

Categories: Språk
Tuesday, Feb 24, 2015

New Yorkers stil- och grammatikredaktör, Mary Norris, skriver intressant om tidningens house style, särskilt vad gäller kommateringen. Hon noterar förstås de två huvudsakliga uppfattningarna om kommatecknens roll: antingen att de tjänar som pauseringtecken för en smidig läsning, eller att de tjänar som markörer för meningens själva struktur.

New Yorker tycks vara ganska tolerant åt båda hållen, utom i ett hänseende: att vad som här över kallas the Oxford comma är obligatoriskt. Det är alltså kommat före and i en uppräkning på tre eller fler saker: “Bananas, apples, cherries, and oranges”. Vilket man mig veterligen sällan eller aldrig ser i svenskan.

Vad man däremot fortfarande ser i svenskan är kommatecken före “att” och “som”. I det senare fallet såg jag just ett citat från Guillous notoriska krönika härförleden om antisemitismen: ”För dem, som vill framställa Sverige som ett antisemitiskt snarare än islamofobiskt land, är varje lögn och överdrift ett av det höga ändamålet helgat medel.” Det kan kanske försvaras med att det är en bisats, men jag tycker ändå det ser rätt klumpigt ut.

Likadant med “att”: “Jag talade om för honom, att han hade helt fel om antisemitismen”. Jag tycker inte kommat här fungerar vare sig som pauseringstecken – den rollen tycker jag själva ordet “att” redan fyller – eller som nödvändig strukturmarkör. Det är väl som med mycket annat i språket att ens inställning kan variera mellan laissez-faire och fascistoid…

Faktum är, nu förstår jag inte riktigt varför jag satte komma omkring “Mary Norris” i första meningen… Hmmm.

Thames Barrier

Categories: Brittiskt allmänt
Monday, Feb 23, 2015

IMAG0038Som en handfull skaldjursrester uppradade av ett uttråkat barn, efter en lång lunch. Det är en februarihimmel, med en råkall vind från Island. Det ligger en Thames Barrier Park alldeles bakom här, ihjälstajlad, ensam och övergiven. På caféet var det bara jag och servitrisens syster. Det hängde en krans på arbetsplatsen alldeles bredvid, synbarligen från Remembrace Day i november.

krans

 

Dagens scen

Categories: Brittiskt allmänt
Saturday, Feb 21, 2015

Jag har dessvärre inga bilder. Men det är Broadway Market, E8, kring lunchtime idag. Det konservativa partiet försöker värva röster utanför The Cat & Mutton. Då kommer den magnifika Julie Christie med sin partner, den ståtlige Duncan Campbell, och Julie börjar gapa åt dem: “Ska ni ruinera den här delen av stan också?! Dra iväg, era idioter!” De hade inget gammalt att dra över sig. På Broadway Market är det aldrig långt mellan butterscotch stew with quinoa och politiskt korrekt sentiment. Tack och lov.

Översättningshjälp, please…

Categories: Uncategorized
Friday, Feb 20, 2015

Någon har bett mig översätta ett par golftermer av typen “European Tour Winner”… Min första tanke var så klart “vinnare av Europatouren”. Men så googlade jag och ser att en del skriver “vinnare Europatouren”… What gives? Är skillnaden att man kan vara vinnare av en deltävling på Europatouren, eller vinnare av hela Europatouren? Kan man ö.h.t. vinna hela Europatouren? (Är golfhatare, för övrigt…)

PS: Eller säger man “segrare” i golf…?

Lägesbestämning

Categories: Uncategorized
Thursday, Feb 19, 2015

Tystnaden, eller inaktiviteten snarare, här på Pressylta fortsätter en tid till. Jag orkar bara några tweets då och då. Jag har haft, och har, en av de stressigaste perioderna på länge och kommer förhoppningsvis att ta större delen av nästa vecka i Broadstairs för lite R&R. Under tiden läser jag (idag bl.a. om islam och moderniteten) och lyssnar på radio och tar långa promenader utmed Themsen. I morgon hoppas jag kunna ta mig till Thames Barrier för första gången på länge, vårt sista hopp avant le déluge. Vad övrigt? Jag vill gärna börja läsa romaner igen, det var hemskt länge sen. Jag borde gå på bio mer, och teater. Ukraina: har vi misstolkat Putin? Jag såg en kändis idag, men vet inte vem det var. Det regnar och regnar. Und so weiter.

Ja, det är måndag morgon…

Categories: Uncategorized
Sunday, Feb 15, 2015

Och mitt huvud känns så tungt. Vem har inte fantiserat om att komma till jobbet klockan åtta på måndag morgon ungefär som Stevie Ray Vaughan gjorde på denna soundcheck en gång, gäspig, urknullad, nerdrogad, och sedan bara start typing

Men, förfäras ej, man behöver bara lyssna på de första två-tre minuterna av videon, det räcker. Stevie R-V var en av de bästa dussingitarrister som någonsin funnits, där då “dussin” betyder bluestolva i evighet repeterad. Ni minns kanske min gamla definition av borgerliga och marxistiska gitarrsolon: rädslan för jazzen definierar.

1 of 17012345...102030...Last »

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004