Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

#DontClickOnTheSun + +

Categories: Brittiska medier
Sunday, Feb 16, 2020

Caroline Flack, programledare för det enormt populära ‘Love Island’ på ITV (fråga mig inte), har plötsligt dött vid 40 års ålder, synbarligen för egen hand. Hon hade ställts inför rätta för ett tydligen ganska våldsamt angrepp på sin pojkvän, trots att denne nekade till att han var något slags “offer” och stödde henne genom hela processen. Saken skulle kommit upp i rätten igen ganska snart. Pressen på henne var enorm.

Och då menar jag just pressen. Närmare bestämt The S*n, som nu härjat ännu en kvinna in i döden. De är sjuka så långt in i vad de har kvar av sin själ. Trots att man nästan vant sig vid deras hänsynslöshet – trots Leveson! – är det faktiskt svårt att finna ord. De har redan raderat en massa artiklar från sin webbplats, fega jävlar som de är.

Kraven på bojkott växer än en gång, för vilken gång i ordningen. De allt färre lösnummerköparna får man väl beklaga, idioter kommer alltid att finnas. Hellre då hit them where it hurts: gör vad ni kan, klicka aldrig på länkar till den “tidningen”.

Pressfriheten är en självklarhet, men en självklarhet som alltid måste försvaras. Särskilt nu när Johnsonregeringen börjar skära in på den: de alltför verkliga hoten mot BBC:s självständighet; man portar vissa lobbyjournalister men inte andra; man ska dra ner på antalet fotografer med tillgång till No 10, osv. Det blåser snålt just nu, både bokstavligt och bildligt.

Att börja argumentera för ny lagstiftning med anledning av vad som nu, än en gång, har hänt kan alltså slå helt fel. Men det är nog många som idag tänker att någonstans måste en gräns dras och eftersom Murdochpressen uppenbart inte besitter vare sig hämningar eller skamkänslor kan det knappast ske annat än på laglig väg. Men hur? Och när?

Lite mer bakgrund från The G.

#SaveTheBBC

Storm

Categories: Uncategorized
Friday, Feb 14, 2020

Geniet Tove Janssons självbiografiska berättelse “Bildhuggarens dotter” (1968) börjar med meningen (måste läsas med finsk brytning): “Min pappa älskade katastrofer”. Han brukade rada upp familjen i soffan framför panoramafönstret när nästa storm över Finska bukten var i antågande. Jag minns nu inte riktigt, men det blev säkert en smutt konjak åt de vuxna och apelsinsaft åt barna.

Jag älskar också stormar. Fast samtidigt med alla samhällskritiska instinkter som kommer i spel. De katastrofer de orsakar – i norra England med översvämningarna just nu, som bara ett exempel – orsakas helt och hållet av skandalöst bristande infrastruktur p.g.a. nerskärningar i alla budgetar som har med saken att göra. Hundratals hemlösa, folks uppehällen utplånade, t.o.m. dödsfall.

Nu har vi Storm Dennis från i morgon, som tydligen ska bli tre resor värre än Storm Ciara förra helgen. Jetströmmarna går ju på sulfat just nu. Eftersom väder över det här landet kommer från sydväst blir det återigen Irland, Wales, Cornwall/sydväst och framför allt norr/Skottland som kommer att drabbas. Men också i London/sydöst ska vi få oss en kraftig släng i morgon eftermiddag, tydligen.

Det är då jag går ut och tar mig en promenad. Byggnadsställningar som skälver och knakar. Soptunnor som ger sig iväg på egen hand. Gamla träd som råmar av smärta. Svängskyltar för Lotto som flyttat sig från utanför tobaksaffären till utanför begravningsbyrån. Inte en enda katt syns till, inte en fågel. Kroppar i sjuttiofemgradig vinkel mot de värsta kastvindarna. Stormens regnvågor nerför gatorna som får bilförare att sakta ner i ren förskräckelse.

Man borde förstås inte hänge sig åt sådan katastrofism, det vet jag. Men det är som med Elvis. Det är som med GAIS. Kan inte hjälpa det.

Decembertraumat – en utväg?

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Feb 14, 2020

Owen Hatherley är, som bekant, alltid värd att läsa. Vilket dock inte betyder att man alltid måste hålla med honom. Här skriver han om Labour och den pågående partiledarkampanjen (spoiler: han kommer att rösta på Rebecca Long-Bailey). En hel del i texten kan verka ganska abstrust för den som inte följt de senaste årens to’ing and fro’ing, men texten är värd en genomläsning ändå därför att den ger en klok och sansad bild (från en klart redogjord vänsterståndpunkt) om hur decembertraumat drabbat sympatisörer och aktivister såväl som partiledningen. Och ett trauma är det, utan tvekan, som kommer att fortsätta en god tid framöver. Hatherley ger en vink om hur man skulle kunna hitta vägen ut.

RIP: Bhekizizwe Joseph Siphatimandla Mxoveni Mshengu Bigboy Shabalala 1941-2020

Categories: Kulturellt
Tuesday, Feb 11, 2020

Här bakgrund. Det är det här med “berättande sång” jag finner så uppmuntrande och gripande på samma gång. Som de flesta hörde jag dem först med Paul Simon, men har aldrig slutat lyssna sedan dess.

PS till Steiner

Categories: Kulturellt
Monday, Feb 10, 2020

Jag sitter mitt uppe i översättningsbestyr, så det här blir lite kort, men bara en tanke till om George Steiner. Vad som var så främmande och därför så välkommet med honom, ur ett engelskt perspektiv (och vad som orsakade så mycket fientlighet mot honom) var att han var seriös. Inte allvarsam, eller solenn, eller butter, utan menade allvar med sina undersökningar av språk, kultur, läsningen, moraliskt ansvar, historien som sanning, som tolkning, och allt annat därtill. Det var ett målmedvetet allvar som tog honom ända till slutet, till stupet, till det oerhörda, som i kortromanen ‘The Portage to San Cristobal of A.H.’ där han alltså låter Hitler komma till tals, i efterhand. Jag vågar påstå att ingen engelsk intellektuell ens skulle börjat på den vägen, långt mindre färdats till dess slut. Det finns något – jo, det är svårdefinierat, visst – men ändå oseriöst hos engelska intellektuella, från George Orwell till Raymond Williams, från Ralph Miliband till Mark Fisher, i att de undviker (eller helt enkelt inte kan) tänka bortom det existerande, bortom det stadgade, bortom det givna. Sättet de närmar sig vilket ämne det än rör (kolonialismen, litteraturen, populärkulturen) är institutionaliserat, inte utifrån, inte från Steiners exil, utan hemifrån, inbäddat, tryggt. Det är därför jag tog min an Steiner så mycket på den tiden för det blev en levande kontrast till vad jag upplevde som ett etablerat kodspråk, språkliga ritualer, ständiga bekräftelser på vad som redan slagits fast. Att vara seriös, visade Steiner, är inte att vara tråkig eller butter utan att vara konsekvent. Jag trodde länge att Steiner var i grunden kulturkonservativ, och det var han väl i många hänseenden. Men i ett engelskt sammanhang var han en radikal, och det ska han ha heder av.

George Steiner 1929-2020

Categories: Kulturellt
Sunday, Feb 9, 2020

Det är nästan oundvikligt, dessvärre, att man tolkar George Steiners död vid 90 års ålder i ljuset – eller mörkret – av Englands utträde ur en europeisk politisk och kulturell gemenskap. Som kulturkritiker av den gamla centraleuropeiska skolan gjorde Steiner kanske mer än någon annan det kontinentala kulturarvet tillgängligt för en ofta motvillig engelsk publik. Inte minst i hur han utvecklade tankar om läsandets natur och översättningens möjligheter och begränsningar.

Det var därför Steiner blev så föraktad bland många av sina akademiska kollegor. Han kunde för många språk, hans bildning var för djup och bred, hans föreläsningar var så välbesökta att det måste vara något skumt med dem. Han överöstes med hedersbetygelser över hela världen, men på Churchill College i Cambridge fick han aldrig någon lektorstjänst, förblev “bara” en college fellow. Småaktigheten och avundsjukan och instängdheten var så kompakt att man undrar hur han överhuvudtaget stod ut med att stanna kvar.

Jag har läst en hel del av Steiner, han var faktiskt en viktig del av det som man med viss ansträngning kan kalla min intellektuella utveckling, särskilt under 1970- och 80-talen. Även om man stod främmande för mycket – han var helt tondöv vad gäller “teori” och modernare konstuttryck – så blev Steiner den som (bland mycket annat) ledde mig att läsa Paul Celan, som gjorde att jag gav mig på Dante på allvar, och framför allt gav mig en djupare förståelse av Förintelsens alla moraliska och historiska schatteringar.

Hans självbiografiska texter var lika fascinerande. Han skrev bl.a. i ‘Errata: An Examined Life’ (1997) väldigt gripande om hur han växte upp med tre språk flytande – tyska, franska, engelska – men att inget av dem är hans förstaspråk, hans grund att stå på, hans naturliga återvändo när uttrycken sinar och dör ut. Det är en hemlöshet som ligger till grund för mycket av det han skrev.

PS: Jag har ändrat ett par små skönhetsfel i den ursprungliga texten.

PPS: Och hur pompöst låter inte det… Men, jag menar, om man inte kan vara exakt, why bother…?

The end of an era/2

Categories: Uncategorized
Saturday, Feb 8, 2020

Jag tog bort den där hemska Trumpbilden. Står inte ut med att se den, kanske flera dagar framåt. Här är en bild på en flaska vin i stället. Mycket hälsosammare.

Mediebojkott som kvalitetshöjare

Saturday, Feb 8, 2020

Boris Johnson har ju beordrat sina ministrar att bojkotta BBC Radio 4:s nyhetsblock på morgnarna, ‘Today’, på grund av att de ska ha visat tydliga antibrexit-tendenser de senaste åren. Vilket bara är, som så mycket annat från det hållet, ett dåligt skämt.

Själv lyssnar jag ganska sällan på ‘Today’, men jag har nu hört och sett flera personer säga att programmet blivit avsevärt bättre sedan bojkotten. Inga goddag-yxskaft-svar och regeringslojalt svammel, inga gapfester med programledarna. I stället har man tvingats rekrytera konservativa röster från ett bredare politiskt, akademiskt och intellektuellt skikt och därmed fått en mycket mer informativ belysning av frågorna.

Finns här inte något att lära sig? Om skådespelare bestämde sig för att bojkotta The Guardian tror jag tidningen skulle bli mycket mer läsvärd. Som det nu är intervjuar man en skådis varannan dag i snitt, av någon obegriplig anledning. Regissörer? Manusförfattare? Scenografer? Skit i det, det får bli en skådis…

Tänk om alla seriekrockar på E4:an skulle bojkotta Aftonbladet och Expressen? Eller om alla bantningsexperter skulle gå i strejk? Vilka tidningar de skulle bli…!

I could go on. But I won’t.

Mer sport!

Categories: Uncategorized
Tuesday, Feb 4, 2020

Golf. Är. Inte. En. Sport. Det är en redskapshobby för folk utan umgängesvanor.

Istid

Categories: Uncategorized
Sunday, Feb 2, 2020

Har just sett min första hockeymatch på åratals. Eftersom London inte har något lag i Elite League fick sonen och jag ta oss en timmas tågresa söderut för att se Guildford Flames slå serieledarna Sheffield Steelers med 6-5.

En trevlig överraskning, måste jag säga. Jämn och spännande match, entusiastisk 2000-hövdad publik. Skönt att veta att de fortfarande spelar Queens “We will rock you” under pauserna. Lagen i elitligan, som är semi-pro, får ha inte mindre än tio utländska spelare, alltså i princip första- och andrakedjan. Och här finns förstås en hel del hyggliga amerikaner och kanadicker, och några svenskar också (såg t.ex. “Lundin” och “Lindhagen” på ett par Guildfordtröjor).

Visst hade spelet sina brister. Senast jag såg elithockey i det här landet spelade man mer eller mindre i halvfart, nu har det accelererat till trekvartsfart ungefär. Puckföringen är väl inte alltid på topp, inte heller positionsspelet. Det var mycket slagskott från blå under power plays, vilket sällan lönar sig, men med lite röriga försvar som dessa funkade det faktiskt ibland. Nej, på det hela blev jag faktiskt imponerad.

Faktum är, jag tänkte börja åka skridskor igen, kanske nån gång i veckan sådär. Måste bara få dem slipade först. Det ligger nämligen en rink på bekvämt avstånd, Lea Valley Ice Centre, det är bara femton-tjugo minuter härifrån med 56:ans buss. Men det är alltså bara en plan…

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004