Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Smulor

Categories: Uncategorized
Friday, Jan 3, 2020

+ Avd. Pionjär. Bo Winberg är död, 80 år gammal. En legend.

+ Avd. Om-ni-orkar-läsa-det. TS Eliots utlåtande, nu efter preskriptionstidens utgång, om korrespondensen med Emily Hale har än en gång visat vilken småaktig, fåfäng, struntviktig och självupptagen karl han egentligen var. Bortsett från en lysande poet, då’rå.

+ Avd. Trodde-aldrig-jag-skulle-skriva-dessa-fyra-ord. I morgon inväntar jag leveransen av min Lamicall Gooseneck Tablet Holder. Jo, jag vet. Men ändå. Man blir inte yngre.

Tänkvärt

Categories: Brittiskt allmänt
Thursday, Jan 2, 2020
Sorry, bildkvalitén är inte den bästa, men poängen går ju hem ändå…

Grått nytt hår!

Categories: Uncategorized
Tuesday, Dec 31, 2019

Med denna förhoppningsvis inspirerande bild önskar jag mina läsare ett nyttigt, konserverat, lugnt och sansat tjugotal! (Se kommentarerna till föregående post för ev. förklaring)

Under tiden, i Labourpartiet…

Categories: Brittiskt allmänt
Monday, Dec 30, 2019

Rebecca Long Bailey är den kandidat för partiledarposten i Labour som sägs stå Corbyn närmast, och som många tippar som slutlig segrare i omröstningen. Även om hon inte formellt annonserat sin kandidatur ännu så skriver hon vad som uppenbart är en slags positionsbestämning i The G idag. Det som blivit mest omdebatterat i texten är att hon förespråkar en “progressiv patriotism”.

Jag vet aldrig hur man översätter uttrycket “your heart sinks”. Liksom, “Å-å-å-nej… inte burkspaghetti till middag igen…” Det är uppenbart avsett som en medhårsstrykning på de Red Wall-väljare som såg Corbyn som opatriotisk peacenik, och bara som sådant är det ett gravt feltramp från hennes sida. Men vad fasiken ska “progressiv patriotism” betyda?

Vilket “patria” för det första? England? Storbritannien? I så fall, med eller utan Nordirland? Skottland? “Regressiv patriotism” är väl inte så svår att definiera, i och för sig, titta på Brexitpropagandan bara. Vad gör då patriotismen progressiv? Att man hejar inte fullt så högljutt på landslaget? Att man värnar om traditioner? Vilka, och vems, traditioner?

En gammal Labourveteran, Michael Meadowcroft, skrev en insändare idag (hittar ingen länk) om att det länge saknats “intellektuell stringens” i de politiska partiernas arbetssätt, program och manifest, särskilt i Labour. You can say that again, Mikey Boy, om det här är något att gå efter. Hon kallas ibland “Rebecca Wrong Daily” och, aningen sexistiskt som det är, så har hon inte gjort mycket för att motarbeta det intrycket.

Hassigt & Tagigt

Sunday, Dec 29, 2019

Nu har jag sett SVT:s dokumentärserie om Hasse & Tage. Oundvikligen intressant, förstås, om än kanske aningen för vördnadsfullt, men det är ju lätt hänt i jultider. Visst kunde de ofta vara genialiska, men långt ifrån alltid, de kunde också tippa över i sentimentalitet och självgratulation av karaktäristiskt blygsam svensk art.

I en mailkonversation jag hade dök frågan upp om Hasse & Tage var unika, dvs hade de någon motsvarighet i andra länder? Jag måste nog, med reservation för ändringar, svara ja på den första frågan och nej på den andra. Jag kan i alla fall inte komma på något liknande i den anglosaxiska komik- och nöjesvärlden, varken förr eller nu.

Anledningen går till kärnan av inte bara Hasse & Tages unicitet, utan själva den tidens unicitet. Det vill säga, den socialdemokratiska era som sträckte sig från 50-talets folkhemsbygge via det starka samhället till åttiotalets uppslitande kärnkraftsstrider. De två blev, inte så mycket en socialdemokratins som en välfärdens samvete, i vilken kaffe och bullar gör en glad och pengar till Amnesty lättar på det kaffebulliga samvetet.

Särskilt i tredje delen gör man en hel del av att Hasse & Tage tilltalade så stora delar av det svenska samhället, sådana med borgerlig politisk hemvist såväl som socialdemokratisk. Man förenades i det befriande skrattet, som det heter. Och så var det nog, i alla fall vad jag minns (jag var ju frånvarande under senare delen av deras karriär).

Ett namn som inte alls dyker upp i programmen, underligt nog kan man tycka, är Povel Ramel. Hans revyer – med Martin Ljung och alla de andra – under mer eller mindre samma tidsskede var väl minst lika populära och framgångsrika som Hasse & Tages. Vad hade de för relation till varandra? Hur skulle en liknande politisk profil av Povel Ramels humor se ut? Hur såg deras respektive publiker ut – var Povels publik lika konsensuspräglad?

Dessa sista är vad Red Top kallade “erotiska frågor”, för jag vet inte svaren på dem. Men eftersom jag vet att bloggens läsare har en snittålder ungefär som min egen – till skillnad från alla dessa “unga komiker” i första avsnittet, som jag aldrig hört talas om – så kanske ni har några svar?

Profetior!

Categories: Uncategorized
Friday, Dec 27, 2019

Tidningarna är ju fulla av listor över det gångna decenniets trender-blaha-blaha (streaming, #metoo och veganism tycks vara huvudingredienserna). Så jag tänkte i stället markera ett urval av 2020-talets viktigaste trender. Detta som en slags hommage till, och utökning av, gångna tiders julprofetior på Pressylta om det kommande året (se t.ex. 2009 och 2010)

+ Boris Johnsons skamliga avgång i december 2020 utgör början på ett decennium när konservativa partiets röstandel sjunker till nuvarande snittnivåer för gudstjänstbesökare i anglikanska kyrkor, dvs omkring sexton stycken varje söndag. Det gamla talesättet – “The Anglican church is the Conservative party at prayer” – har blivit statistisk verklighet.

+ De konservativas nedgång innebär dock inte att den officiella oppositionen drar vinning därav. Väljarna, särskilt i norr och Midlands, tycker helt enkelt inte Johnson var rolig längre, så uppsvinget gynnar helt och hållet kandidater som Lord Buckethead, Church of the Militant Elvis Party och Teddy Bear Alliance. Ekonomin blomstrar. EU-länderna morrar ilsket.

+ I och med att papperstidningarna upphör existera 2025 kan nu onlineversionerna, främst genom AI, vara mycket mer “targeted” i sin rapportering. För svenska kvällstidningar gäller särskilt att läsarna inte längre behöver söka “där du bor” eller “i din kommun” efter De Rikaste Svenskarna Under 40. Prenumeranter får nu i stället deras adress, portkod och bortatider direkt i inboxen.

+ Tjugotalet blir omvändelsernas årtionde. Jeremy Corbyn finner en ny uppgift som shabbat goy åt ortodoxa judiska familjer i Stamford Hill, men varar inte särskilt länge pga sin förmåga att inte städa genom att verka städa. Efter avgången omvänder sig Boris Johnson till buddhismen och fortsätter som vanligt. Drottningen, däremot, håller fast vid sin ateism. Hon har inget annat val, helt enkelt.

+ Vetenskapligt. (1) Kring 2023 har vår planet blivit osynlig från rymden på grund av att det står en massa övergivna hyrcyklar i stratosfären. (2) Universums svarta hål visar sig alla ha så många gemensamma drag med Knausgaards prosa att man ger upp vidare forskning och koncentrerar sig på Horace Engdahls essäer i stället. (3) År 2029 kommer äntligen beskedet att ljuset verkligen släcks när man stänger kylskåpsdörren.

+ Någonting kommer att hända under 2020-talet. Ingenting kommer att hända.

Surveillance Communism

Thursday, Dec 26, 2019
Kamera längst upp till höger på trädstammen… ser det ut som.

Det finns så många nivåer av ironi i den här historien att det är svårt att veta var man ska börja. Man har satt upp övervakningskameror vid Marx grav på Highgate Cemetary p.g.a. vandalisering vid ett par tillfällen under gångna året. George Orwell skulle fått sig ett gott skratt, påstod någon, men jag är inte så säker på det. Däremot kanske den sedvanliga kinesiska delegationen på 1:a maj kommer att känna sig mer hemma. Får nog gå dit och låta mig filmas någon gång.

Dom vet något.

Categories: Uncategorized
Tuesday, Dec 24, 2019
En flock starar i igelkottsformation med månen som öga. @Nature_Is_Lit

Jag önskar mina läsare några lugna och sansade dagar, med stängda affärer och öppna sinnen. Vi ses på andra sidan.

Men det förklarar ju saken…

Categories: Brittiskt allmänt
Sunday, Dec 22, 2019

Storbritannien kallas inte sällan för “världens femte rikaste land”. Jag har själv gjort det. Men det låter ju ganska konstigt, om man bara tänkt efter. I själva verket ligger UK – beroende på vilken källa man använder – på 20:e, 29:e, 22:a eller 16:e plats. Källorna finns att skåda i Robin Ramsays krönika (pdf) här. Den sistnämnda siffran är för övrigt från OECD.

Den ursprungliga uppgiften om 5:e plats verkar komma från en rapport i gratistidningen CityAM för fyra år sedan. Problemet var, som Ramsay skriver, att skribenten bara räknade “gross total of wealth in private hands and a lot of that was notional – the result of the massive inflation of property prices in the UK”.

Alltid bra att börja julen med en faktakoll, tycker jag (hoppas Fredrik håller med!). Ta bara det här med tomten, till exempel… Eller ja, det kanske kan vänta, tills julklapparna anlänt.

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004