Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Desertörer och annat folk

Monday, Mar 19, 2018

Nu har jag läst Matthew Sweets ‘Operation Chaos: The Vietnam Deserters Who Fought The CIA, The Brainwashers, and Each Other” (Picador 2018). För en regelrätt recension läs gärna Andrew Browns i The G, för det här blir bara några allmänna reflektioner. Det är alltså historien om, främst, en av de första grupperna desertörer som landade och bosatte sig i Stockholm 1968, som politiserades kring den något mystiske Michael Vale – tänk er Svengali och Åsa-Nisse i en – och som med 70-talet kom att segla in i det alternativa universum som var och är LaRoucherörelsen och EAP.

Visst är de fascinerande öden, individuellt och kollektivt, men man kommer inte undan tanken att Sweet byggt sin iofs mycket läsbara framställning på människor och politiska grupperingar som alltid varit och kommer att förbli ytterst marginella. Man kan exemplifiera det med deras ständiga konflikter med Bertil Svanström och Svenska Vietnamkommittén, som i sin tur var ganska irrelevant i jämförelse med FNL-grupperna. Det var de senare som hade skin in the game, som räknades på den tiden.

Det är alltså i mycket en Stockholmshistoria. Jag kände ett flertal desertörer och draft dodgers i Göteborg när det begav sig, så jag känner följaktligen inte igen ett enda namn i boken. I Göteborg fanns inget ADC, American Deserters Committee, som tog hand om nykomlingar, ordnade bostad och så vidare, utan det sköttes mest av en iofs lika dunkel organisation kallad SCAN-SNCC, alltså det skandinaviska kapitlet av Students Non-Violent Coordinating Committee som sedan splittrades i tusen bitar och bl.a. blev The Weathermen.

Göteborgsamerikanerna – och stockholmarna verkar i det stora hela varit samma – var generellt inte särskilt politiskt engagerade. Antingen ägnade de sig åt militant alienation – gnälla på trista Sverige (utom brudarna) och langa tjack till varandra – eller assimilation: de lärde sig svenska snabbt, fick (ofta akademiska) jobb, bor i många fall fortfarande kvar i Sverige. Men de flesta stack hem igen när Carter kungjorde amnestin 1975. En av de jag inte vet vad som hände med var Steve. Man kan läsa om honom i mina förfelade memoarer (pdf):

Ibland var det tveksamt om jag överhuvudtaget skulle komma till jobbet [på Volvo Torslandaverken 1974] med livet i behåll. Jag brukade nämligen hämtas av en arbetskamrat, en trekvartsgalen Vietnamdesertör som hade en babyblå Volkswagen. När man öppnade bildörren vältrade det alltid ut ett så gigantiskt haschmoln att alla som befann sig inom en tjugofem meters radie plötsligt sprang och köpte två Schweizernougat och en kokosboll, fnissande hysteriskt. När man väl letat sig in i bilen och känt sig fram till en sittplats knockades man medvetslös av Credence Clearwater Revival på maxnivå ur fyra högtalare, två fram och två bak. Denne min gode vän och chaufför ska förbli namnlös för det finns en minimal chans att han fortfarande lever. Han kom från någon patriotisk skithåla i sydstaterna, men kunde aldrig åka tillbaka dit för de hade satt ett pris på hans huvud. Vad han hade att berätta om sina upplevelser i Vietnam går inte att återge i en så pass familjeorienterad bok som den här. En sak är i alla fall klar: ett bra sätt att komma till rätta med narkotikaproblemet är att i så stor utsträckning som möjligt undvika imperialistiska krig.

Platon, Symposium +

Categories: Kommunism
Friday, Mar 16, 2018

Humans have never understood the power of Love, for if they had they would surely have built noble temples and altars and offered solemn sacrifices; but this is not done, and most certainly ought to be done, since Love is our best friend, our helper, and the healer of the ills which prevent us from being happy.

To understand the power of Love, we must understand that our original human nature was not like it is now, but different. Human beings each had two sets of arms, two sets of legs, and two faces looking in opposite directions. There were three sexes then: one comprised of two men called the children of the Sun, one made of two women called the children of the Earth, and a third made of a man and a woman, called the children of the Moon. Due to the power and might of these original humans, the Gods began to fear that their reign might be threatened. They sought for a way to end the humans’ insolence without destroying them.

It was at this point that Zeus divided the humans in half. After the division the two parts of each desiring their other half, came together, and throwing their arms about one another, entwined in mutual embraces, longing to grow into one. So ancient is the desire of one another which is implanted in us, reuniting our original nature, making one of two, and healing the state of humankind.

Each of us when separated, having one side only, is but the indenture of a person, and we are always looking for our other half. Those whose original nature lies with the children of the Sun are men who are drawn to other men, those from the children of the Earth are women who love other women, and those from the children of the Moon are men and women drawn to one another. And when one of us meets our other half, we are lost in an amazement of love and friendship and intimacy, and would not be out of the other’s sight even for a moment. We pass our whole lives together, desiring that we should be melted into one, to spend our lives as one person instead of two, and so that after our death there will be one departed soul instead of two; this is the very expression of our ancient need. And the reason is that human nature was originally one and we were a whole, and the desire and pursuit of the whole is called Love.

———-

PS – Är inte helt klar över varför jag la upp det här citatet, bortsett från att jag alltid tyckt det ganska omtumlande. Dock: några relaterade nyliga texter att läsa är Pankaj Mishras ‘The Crisis of Modern Masculinity’ ur dagens The G, och Amia Srinivasans ‘Does anyone have the right to sex?’ ur senaste LRB. Och så detta.

Blandade nyheter

Categories: Uncategorized
Tuesday, Mar 13, 2018

* Trump har utnämnt en krigsförbrytare till chef för CIA.

* Hal, datorn i ‘2001: A Space Odyssey’, kunde pratat cockney. Gillar. “Dive, fark’s sake, this natter’s gowing tits-up…”

* Arsenal kommer att vinna Europa Cup, segla vidare till Champions League nästa säsong och vinna den, Wenger avgår vid kontraktets slut juni 2019 och får en läktare uppkallad efter sig.

Everyone’s happy.

Dagsutflykt

Categories: Brittiskt allmänt
Wednesday, Mar 7, 2018

Skam till sägandes var gårdagen första gången på cirka tjugofem år som jag befunnit mig någonstans norr om London. Vi begravde min gamla vän Geoff Moore i Hereford i West Midlands, närmare bestämt i den vackra Wye Valley nära gränsen till Wales. Herefordshire har bland de lägsta befolkningstätheter av alla engelska grevskap (jämte Northumberland, kan jag tänka mig). Och det kändes verkligen så.

Men det där med att det var så länge sen jag åkt norrut kom som en liten chock på tåget upp, när jag kom att tänka på det. Jag är fasansfullt obildad om det övriga England, faktiskt, bortsett alltså från de södra delarna. Jag har litet eller inget hum om hur det ena förhåller sig till andra på kartan. Var börjar och slutar Midlands? Varför sägs Manchester ligga i “norr”?

En del annat kom som välkomna bekräftelser. Industrialismens intrikata transportsystem via floder och kanaler finns i mycket fortfarande kvar. Tåget stannade vid “Malvern Hill”, där vattnet kommer ifrån. Och “Droitwich Spa” – saltet! Som man säger:  I need to get out more… Fram mot kvällen fick jag lift ner till Oxford och därifrån tåget hem. Bilresan gick genom ett av Englands mest pittoreska områden, Cotswolds, men det var ju becksvart så jag såg inte ett dyft. Vilket jag tyckte var helt rättvist, under omständigheterna.

Merry Christmas…

Categories: Brittiskt allmänt
Wednesday, Feb 28, 2018

Bilden för övrigt tagen med min nya mobil, en Google Pixel 2 vars kamera ska vara bland de bättre nu för tiden. But what do I know from nothing?

Brexit del femtielva

Categories: Brittiskt allmänt
Tuesday, Feb 27, 2018

Labour har nu alltså, rätt sent omsider, tagit ställning för någon form av tullunion med EU efter Brexit (med vissa vidhängande krav) vilket både extrem-Brexiters och regeringen i princip motsätter sig. Labour agerar både principiellt och politiskt med detta: en koalition av LibDems och EU-vänliga konservativa kan föra med sig att regeringens politik röstas ner i parlamentet, med eventuellt nyval som följd.

Men med allt extrem-Brexiters skräniga ursinne över en sådan vändning, så tror jag de också innerst inne skulle vara rätt tillfredsställda med ett sådant bakslag för deras kapa-av-alla-band-planer. Paradoxalt nog. De inser mycket väl att en crash-out vore katastrofalt, så vad de helst av allt nu vill ha är en dolkstötslegend, ett förräderi, för det är just den sortens ressentiment som är deras ideologiska livsblod, deras plus-minus-noll, den källa ur vilken all politisk näring flyter.

Uppmaning

Categories: Uncategorized
Sunday, Feb 25, 2018

Nu kommer Sibirienkylan. Om ni är i London och ser någon uteliggare, kontakta @Tell_StreetLink, så ska dom förhoppningvis kunna greja det. Vi måste få in dom. Så här kan det inte fortsätta.

Nä, men allvarligt. Officiella siffror säger att det finns ca 2000 uteliggare i London, men antalet är två- eller tredubbelt, det vet alla som har ögon att se med. Och antalet har skjutit uppåt kraftigt bara det senaste året, inget vet riktigt varför.

EXTRA: Dog bites man

Categories: Brittiskt allmänt
Thursday, Feb 22, 2018

Jag blev biten av en hund på bussen idag. Den låg på golvet under mitt säte och just när jag skulle gå av fick den tag i högra bakbenet, det gjorde ont som fan till en början. Lyckligtvis bet den inte sönder huden, upptäckte jag, så den medicinska faran var snart över. Men ändå. Jag blev rasande och sa åt killen att om han inte kan kontrollera jycken bättre ska han fan inte ta den ut bland folk. Han svarade, “It was probably just a friendly nip…” – “Fuck off with your friendly nips!”  sa jag och drog upp den ansvarskännande medborgaren som alltid residerar i mig. “Go practise on a hamster before you take the dog out again, dick…” Så gick jag av, haltade ner till Phoenicia och köpte en tub av stans bästa harissa.

Men jag menar… Brexit. Och nu detta.

Flygplan och vårt behov av tröst

Tuesday, Feb 20, 2018

Jag har upptäckt en svensk kulturdebatt om det (o)etiska i att flyga med flygplan, till skillnad från att flyga med vingar gjorda av vax. Den tycks mig som vanligt handla om vårt behov av tröst, i den meningen att en personlig bojkott av flygresor inte har någon som helst effekt på verkliga förhållanden – mängden flygtrafik, mängden utsläpp – men den får oss att känna oss bättre om oss själva, lättar på våra samveten. Och absolut inget fel i det, för det ger en en personligt-etisk grund att stå på när man kritiserar andra. Helt OK.

Men det kommer inte att ha någon som helst effekt på verkliga förhållanden därför att flygen flyger ändå, beroende på att den överväldigande majoriteten flygresenärer är “affärsmän” – i verkligheten, som vi vet, middle management riff-raff  med illasittande kostymer och billigt rakvatten – vars hela tillvaro i en global kapitalistisk värld vilar på, bland mycket annat, flygresor. Inte ens långsiktigt kommer den verkligheten att förändras genom individuella bojkotter, därför att den verkligehten är systemisk. “Systemisk” alltså – the clue is in the word.

Det här låter för mig lite grand som “hen”, alltså än en gång en svensk åtgärd som inte har någon som helst effekt på verkligheten, om det så gäller könsutjämning eller andra relaterade (och viktiga) områden, utan är till för att vi ska kunna göra en personlig markering, inget mer. Det är ett rockmärke, inte ett genuint försök till reell förändring. Jag citerar än en gång W E B Du Bois: It is not the name – it’s the Thing that counts. Come on, Kid, let’s go get the Thing!”

2 of 21212345...102030...Last »

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004